Hjälp, jag är kristen!
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När en predikant står i kyrkan och undervisar sin församling om vad Bibeln säger om homosexualitet och äktenskapet begår han helt plötsligt synd i världens ögon.
Hur kan det komma sig att det kristna budskapet, evangeliet, inte längre får predikas i detta land?
Vad håller vårt samhälle på att göra med det som byggt upp och lagt grunden för vår existens idag?
Jag vill klargöra en sak, Guds ord, bibeln, är en handbok för våra liv!
HELA boken innehåller en livsbejakande och välsignad vägledning från Gud hur du och jag med största framgång kan leva våra liv.
Det tror Jag på!
Men för att jag med gott samvete skall kunna kalla mig kristen, så kan jag inte själv välja vad jag vill följa i evangeliet eller inte. Det är klart att jag och alla andra troende människor gör fel, självklart, ingen är fullkomlig.
Det är idag viktigare än någonsin att vi som är kristna står upp för det kristna budskapet i sin helhet, även om de icke troende står och skriker och till och med skaffar sig statliga ombudsmän som försvarar Deras åsikter. Våra predikanter och församlingsledare är våra ombudsmän som ska tala och undervisa församlingarna vad Bibeln säger, det är en mycket viktig uppgift de har.
Jag tror på himmel och även ett helvete!
Därför blir man ledsen när Kim Kärnfalk i en debattartikel i Aftonbladet hellre väljer helvetet före himlen, hur kan hon göra det?
Jag läser om den bild hon har av oss kristna, en pöbel med fanatiker som med rädda ögon står och typ förbannar deltagarna i Pride-tåget, det är ledsamt.
Jag har alltid fått lära mig som kristen att älska din nästa så som dig själv, hata inte människor, utan älska dem.
Jesus är kärleken personifierad, Han älskade oss så mycket att Han gav sitt liv till lösen för oss, dig och mig, Kim Kärnfalk och hennes vänner!
Det Han dock inte älskade utan var helt klar i sitt budskap, var de gärningar som människorna gjorde.
Homosexualitet är en synd, stöld och mord är en synd, otrohet och droger är en synd, det är så!
Men! Och det är viktigast, Jesus gör skillnad på person och gärning, Han förlåter oss våra synder!
Detta har den okristne alltid haft svårt med, att Gud har förmågan att skilja mellan människan och hennes gärningar, Han dömer inte henne utan det hon håller på med.
Jesus älskar även de homosexuella, självklart, men Han älskar inte deras avsteg från det naturliga förhållandet mellan könen.
Anledningen till att de homosexuella upplever en rädsla och oro för att kliva fram i offentligheten, är att innerst inne i samvetet säger något att det är fel, man försöker göra något onaturligt till något naturligt. Självklart blir då de kristna, bibeln och Gud några motpoler som producerar något som ofta kallas homofobi.
Om homofobi är att stå upp för Guds ord, kalla det som Gud själv kallar för synd, för synd, så känner jag mig inte ett dugg orolig. Det viktiga är att jag som kristen kan älska alla människor och se alla som lika värda.