Hur jag förlorade 16 kilo på sju månader

Västervik2005-01-14 00:25
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Med anledning av VT:s artikel den 5 januari om att maten är mindre viktig än plikttroheten vid bantning vill jag göra följande inlägg. Mitt eget exempel visar hur fel och samtidigt rätt artikeln har. Fram till slutet av maj 2004 var jag fettfobiker, jag uteslöt så mycket fett som möjligt och blev trots det bara fetare och fetare. Jag och min hustru följde i huvudsak idéerna i Viktväktarprogrammet. Jag har under årens lopp försökt gå ned i vikt med hjälp av ett antal olika bantningskurer, från Viktväktarnas pointprogram till kålsoppa. Resultatet blev alltid att jag efter en tid vägde lite mer än före bantningen. 2004-05-24 vägde jag 123,7 och mådde pyton.

Jag hade hört talas om GI-metoden och skaffade några böcker men tyckte metoden var lika besvärlig som alla andra bantningsmetoder jag prövat under årens lopp. Det var först när jag fick tag i och började följa rekommendationerna i Ola Lauritzsons bok ?Gå ner i vikt med GI-metoden? som saker började hända. Han förklarade på ett enkelt sätt vad som styrde sambandet mellan variationerna i insulinnivån och lagring respektive förbränning av fett. Hur bra livsmedel som vete, potatis och ris genom fabrikanternas bearbetning omvandlas till en produkt som snabbt tas upp av kroppen och resulterar i en snabb höjning av blodsockernivån.
Eftersom kroppen saknar förmåga att långtidslagra proteiner och kolhydrater måste lagring av näringsämnen ske som fett. Jag förstod att det inte var fettkonsumtionen som betydde mest utan hur mycket socker (snabba kolhydrater) jag stoppade i mig. Det var en betydelsefull omvälvande kunskap eftersom jag tidigare sökt ?low fat produkter? vilka visat sig vara nästan fettfria men innehåller mycket socker.

Eftersom jag lagar det mesta av maten hemma var det lätt för mig att börja ändra i kostsammansättningen med resultatet att kilo efter kilo försvann. Den 22 december vägde jag 107,7 kilo och hade tappat 16 kilo på sju månader utan att banta. Vad hade vi gjort?
Målet var att balansera blodsockernivån och undvika svängningar i insulinproduktionen.
Stort kolhydratintag (högt blodsocker) leder till fettlagring och litet kolhydratintag (lågt blodsocker) leder till fettförbränning. I praktiken har vi minskat eller försökt undvika lätt nedbrytbara kolhydrater som vitt bröd, ris, pasta, potatis, socker samt uteslutit godis och kaffebröd. Vi har ofta bytt ut dessa mot grovt bröd och sallader samt mörk choklad i stället för godis eller kaffebröd. Vi har ökat intaget av proteiner som fisk, kyckling, bönor och baljväxter. Vi även har bytt ut öl mot vin samt ersatt chips och popcorn mot diverse saltade bönor, frön och dylikt.

Ovanstående förändringar i dieten är lätta att följa, speciellt när det börjar visa sig på vågen. Det har även flera av våra vänner märkt när även de har lagt om sin kost enligt ovanstående riktlinjer.
Ett bra hjälpmedel i min viktreduktion är en ny ?proteinbar? som introducerades i Sverige för några månader sedan. Det som skiljer den från andra liknade produkter är dess förhållandevis stora andel högvärdigt protein samt att den enbart innehåller 0,2 g socker och alltså inte påverkar blodsockernivån. Jag brukar ersätta en hel måltid med en proteinbar. När jag tar en bit, som påminner om en chokladbit, får jag i mig de flesta nödvändiga näringsämnena som aminosyror, fetter och kolhydrater utan höjning av insulinproduktionen och därmed fortsatt fettförbränning.

Det går naturligtvis inte att gå ned till sin idealvikt enbart med hjälp av ändringar i kosten. Det är viktigt att komplettera koständringar med motion och styrketräning. Själv har jag under aktuell period ökat belastningen på styrketräningsmaskinerna med mellan 30 och 60 procent och därmed ökat den samlade muskelmassan. Det är viktigt eftersom det är i muskelcellerna som merparten av energin förbrukas. Att det är mer än 34 halvkilos smörpaket som försvunnit märks bland annat på midjemåttet som minskat med 12 cm.
Läs mer om