Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Som föräldrar blev vi glada när regeringen beslutade om att genomföra vårdnadsbidraget som ökar valfriheten i barnomsorgen. Att föräldrar ges möjlighet att vara hemma lite längre med sina barn när föräldraförsäkringen tagit slut. Max 3000 kronor per månad och barn kan tas ut när barnet är 1-3 år, av de föräldrar som inte utnyttjar den offentligt finansierade barnomsorgen. Det är upp till varje kommun att bestämma om den valfriheten skall införas. I Västerviks kommun skall frågan upp i Barn- och utbildningsnämnden tisdagen den 16 september.Vi är förvånade att det inte är en självklarhet för en kommun med borgerlig majoritet att införa vårdnadsbidraget. Även om det inte blir så mycket pengar, ger det ändå ökad möjlighet till familjer att bestämma själva.Budskapet verkar vara att valfrihet är bra, men att det inte får kosta. Vi har dock svårt att se att det skulle innebära en större kostnad, eftersom kommunen redan idag sponsrar de familjer som väljer att ha sina barn på förskola med i genomsnitt cirka 99000 kronor/barn och år, enligt Skolverkets siffror (2006). Detta medan en medelinkomsttagare i kommunen betalar cirka 66000 kronor i skatt/år (SCB, 2006).Om en medelinkomsttagare är hemma med vårdnadsbidrag för ett barn (det vill säga 36000 kronor/år) innebär det en slutgiltig utgift på cirka 3000 kronor per år för kommunen. Skulle samma person vara hemma med två barn skulle kommunen istället tjäna ungefär 64000 kronor per år. Till detta kommer faktorer som att föräldrar med vårdnadsbidrag aldrig behöver stanna hemma från jobbet med ersättning för vård av sjukt barn. De som är hemma med vårdnadsbidrag lämnar plats på arbetsmarknaden åt dem som idag är hemma med a-kassa. Därför har vi svårt att se ekonomiska skäl till att inte införa vårdnadsbidraget i Västervik.Ett annat argument att inte införa vårdnadsbidraget är att det skulle vara en kvinnofälla. Hur värderar vi barn i vårt samhälle om vi ser det som en fälla att någon av fri vilja väljer att vara hemma och ta mer tid med sina barn? Även om det nu skulle vara kvinnan i en familj som väljer detta, så är det ju en vuxen människas beslut. Fällan består inte heller i att ta hand om barn, utan att samhället inte värderar det som något viktigt arbete och arbetsmarknaden inte ser det som någon viktig erfarenhet. Vårdnadsbidraget behöver inte bli en fråga om pappa eller mamma ska vara hemma. Det ger även möjlighet för båda föräldrarna att jobba deltid och dela på tiden med barnen, eller för föräldrar från olika familjer att gå ihop och hjälpas åt. Poängen är att det ökar möjligheterna för varje familj att utforma barnomsorgen så som passar just dem.
