Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En av det senaste snilleidéerna som Kommunal gick med på var individuell lönesättning inom äldreomsorgen. O vad bra det lät. Vi skulle få förhandla om våra löner, och dom som arbetade mer skulle nu äntligen få lön för mödan. Jo visst, men en förutsättning är att chefen har bra personalkännedom (precis som vi kritiker hävdade från början) Och har chefen inte det (som just visade sig vara fallet hos oss) så kan det istället förstöra stämningen och arbetsmiljön på en hel enhet. Tänk vad onödigt, med en bestämd lönetrappa hade jag fortfarande haft en trevlig arbetsplats att gå till. Förmodligen hade det även då funnits missnöje med lönen, men eftersom det då hade drabbat alla hade det varit lättare att bära missnöjet gemensamt än vad det är idag för dom som mer eller mindre medvetet blivit orättvist behandlade.Hos oss fick vi för det första aldrig förhandla. Lönen var redan satt när vi fick komma på lönesamtal vilket var ok med Kommunal. På grund av chefens dåliga personalkännedom har den personal som knappt har utfört det nödvändigaste, fått mer i löneökning än andra som tar mer ansvar. Resultatet blir att flera av personalen på vår enhet kommer att ta mindre ansvar än förut. Något annat som belönas är att hålla sams med chefen som har använt sin makt över lönekuvertet med att "trycka till" personal som vid något eller flera tillfällen hamnat i konflikt med chefen, oavsett hur bra dom jobbar för övrigt. Det är ytterligare något vi kritiker till individuell lönesättning var rädda för.Själv tillhör jag en i gruppen som faktiskt tyckt om min chef som varit rättvis, kunnig, tillgänglig och trevlig men samtidigt tydlig och bestämd. Men när det gällde lönefördelningen visades en helt ny sida upp. En jag helst inte velat se.I och med detta har i alla fall Kommunal förlorat ytterligare en medlem, och på min enhet har flera av personalen degraderat sig från "bra" till "varför göra mer än nödvändigt" bara man är håller med chefen.