Inflytande i EU och skatterna
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Du skriver att vi betalar en avgift till EU, liksom Norge. Jag förstår inte vad Norge har med denna fråga att göra. Jag har inget och vill inte ha något inflytande på Norges politik. Men du Krister Örnfjäder, kanske har det, eller? Det bästa med Norge är att de inte ska köpa några Jas-plan enligt deras statsminister, så nu slipper vi exportera arbetstillfällen dit. Krister Örnfjäder skriver att vi har inflytande i EU. Jovisst, vi får exportera arbetstillfällen såväl till Ungern, Portugal med flera länder och betala detta med våra egna skattepengar. Är det detta som du kallar inflytande?
Angående skatter har alla som tjänar mer än 24000 kronor fått en skattelättnad på 12000 kronor per år. Det har drabbat Krister Örnfjäder, medan de som tjänat 16000 kronor eller mindre har fått en höjning av skatten med 2400 kronor per år. Det är tur att du sadlade om från jobbet inom sjukvården till riksdagsman. För det första har du lön som motsvarar tre undersköterskelöner, för det andra behöver du inte strejka för högre lön, det kommer automatiskt varje år. En idé Krister Örnfjäder är att arbeta för att förbjuda vinstgivande företag att flytta, eller att de betalar alla anställda, som berörs, tre årslöner. En annan idé är att återinföra löntagarfonder i modern tappning. En tredje idé är att arbeta för att få full sysselsättning. Det fanns tidigare i socialdemokraternas partiprogram, men detta är för länge sedan glömt.
Vi hade fram till 1986 en partiordförande som myntade begreppet "Politik är att vilja". Då minskade klyftorna mellan fattiga och rika. Nu har vi en som klappar kor, köper bondgård för stora summor och kallar LO för ett särintresse. Det är inte underligt att klassklyftorna ökar i detta land och har så gjort under hela 90-talet. Då blev de rika hushållen 600 miljarder rikare. Samtidigt har de fattiga blivit fattigare. Detta har fortsatt under 2000-talet. Hur kan denna orättvisa få fortgå? Skattereformen, den underbara natten-uppgörelsen med folkpartiet, har kostat 70 miljarder. Det är en anledning till den stora försämringen för de fattiga från 1990 fram till nu.