Ingen kontroll över alla lagar och myndigheter

Västervik2006-09-01 00:25
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När någon frågar varför jag röstat på folkpartiet i över 60 år svarar jag skämtsamt: jag är liberal alltsedan biskop Tomas och Engelbrekt Engelbrektssons dagar. "Frihet är det bästa ting som sökas kan all världen kring. Den frihet blott kan bära".
Fransmän och amerikaner manifesterar sin liberalism genom Frihetsgudinnan vid inloppet till New York. I Sverige står liberalerna bakom införandet av allmän rösträtt och sociala reformer. Det liberala partiprogrammet utgår från allas lika värde.
Övriga partier har sina särintressen: företagare, anställda, familjen, landsbygden, miljön, kollektivet. Arbetarrörelsen bildade fackföreningar för att förbättra arbetsvillkoren. Demokratin gav socialdemokratiska arbetarpartiet möjlighet att rösta in medlemmar i riksdagen och genomföra lagar i samma syfte: lägre arbetstid, längre semester, bidrag till sjuk- och arbetslöshetskassor.

Reformivern har lett till ett vimmel av lagar och myndigheter. Statsapparaten bara växer och växer. Vad gör 1 800 anställda i kanslihuset Rosenbad? Medan arbetsförmedlare ute i landet sliter för jobb åt de arbetslösa, sitter mängder av byråkrater i Arbetsmarknadsstyrelsens jättekomplex i Stockholm. Ingen har längre kontroll över myllret av lagar och myndigheter. Riksrevisionen gör stickprovskontroller. Men hur är det med verksamhetsplanering och kontroll?
Riksdagen år vår lagstiftande församling. Granskar de gällande lagar, stryker de förlegade, förenklar de behövda och begränsar nystiftandet? Borde inte särintressen lösas genom avtal, försäkringar, privata initiativ, så att lagarna i huvudsak endast omfattar FN:s 30 artiklar om de mänskliga rättigheterna.
Storföretagen kan avskeda tusentals anställda och likväl tillverka flera telefoner och bilar. Staten borde följa exemplen: rationalisera verksamheten och sänka kostnaderna.

Kommun och landsting svara för basutbildning, omsorg, vård och lokal service. Staten stiftar lagar , sköter infrastruktur, högre utbildning, relationer till utlandet och andra riksfrågor. Socialdemokraterna tycks sakna förmåga att leda statens arbete effektivt och rationellt till rimlig kostnad. Folkpartiets rikdagskandidater torde kunna lyckas bättre och om möjligt prestationsrelatera skatteintäkterna.
Även i år röstar jag på folkpartiet.
Läs mer om