INSÄNDARE: Ingen trygghet för de gamla

Svar till Marie-Louise Lundgren, moderat ordförande i socialnämnden, som i reportaget om min pappa, i Västerviks-Tidningen måndagen den 2 april, säger att de flesta gamla vill bo kvar hemma. Det kan jag till viss del hålla med om, men det är så länge de klarar sig själva och med viss hemtjänst. Inträffar en försämring i den gamles hälsotillstånd och krafterna tryter, då finns det ingen plats för avlastning och en tryggare miljö att vistas i, "de har ju själva valt att bo hemma", oftast hinner den gamle tyvärr avlida innan hjälp kan erbjudas.
Då undrar man: vem är det som bestämmer om boendet, är det den gamle eller är det våra politiker?

Jag jobbar själv inom äldreomsorgen sedan 1974, de senaste sju åren inom hemtjänsten, dock inte i Västerviks kommun. Erfarenheten har jag hunnit skaffa är att hemtjänsten tyvärr inte kan ge de gamla tryggheten som de så väl behöver och som man tycker att de har all rätt att få, efter ett långt och strävsamt liv. Att vi inom hemtjänsten inte hinner med beror på att vi helt enkelt är för få i personalstyrkan. När vak sätts in, så är de gamla ofta så sjuka att de inte märker att någon är hos dem.
"Sänk ribban på stegen" så att det finns ett särskilt boende för alla gamla när de än önskar detta.
INGA-LILL ANDERSSON

Insändare: Ingen trygghet för de gamla