Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I egenskap av en äldre man (80 år) med livets mer turbulenta tid bakom mig, har intresset för politik och samhällsfrågor successivt kallnat. Jag har dock med stigande vigilans följt den närmast stupida fighten mellan förespråkare och motståndare beträffade allmän FRA-spaning in i våra innersta privatliv. Jag tager mig för pannan: Är det verkligen korrekt att ytterligare en myndighet skall snoka i mitt privatliv? Efter många heta debatter mellan de bägge lägren röstades förslaget igenom med minimal marginal sent om juninatten den 18. Det fanns flera nej-röster icke blott bland (s) men även bland alliansens politruker.Det sista gänget börjar allt mer ha skepnad av en mesallians! George Orwell måste väl sitta i sin himmel och mysa över att lilla Sverige lyckats förverkliga hans vision om vårt yra klot "1984". Ingen torde bli vare sig lyckligare eller känna sig tryggare av att farbror staten snokar, river och krafsar i våra privatliv.För den uppväxande och kommande generationen torde nog ord som integritet och sekretess bli främmande och obegripliga.Hur non-empatisk får man vara för att taga plats i riksdasshuset?Jag slutar med Tage Danielssons devis: "Klok är den som har till rättesnöre att noga tänka efter före". Må en nådig försyn sörja för att FRA-förslaget hamnar i Storebrors rostiga eldstad. Alltid värmer det någon byråkrats sittfläsk i den ståtliga borgen på Helgeandshom. Den rymmer ju fler rymliga sov-kamrar för trötta hjärnor.
