Inte en siffra rätt om skattesänkningar
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Så här ligger det till. Den offentliga skulden (brutto) kommer under mandatperioden att sjunka från 43,7 procent av BNP (2006) till 28,7 procent av BNP (2010). EU:s "konvergenskrav" är högst 60 procent av BNP. Goda marginaler med andra ord!
I sitt inlägg visar Hjalmarsson endast på hur stor vår offentliga skuld är, men tar inte med våra tillgångar. Netto är nämligen förmögenheten i offentlig sektor 507 miljarder kronor (2007). Vi har alltså ingen skuld att prata om, utan det är tydligt att Hjalmarsson måste försvara sin politik på bekostnad av verkligheten.
Skattekvoten 1990 (året innan "århundradets skattereform" som genomfördes av socialdemokraterna tillsammans med folkpartiet och som innebar stora skattesänkningar för framförallt höginkomsttagare) var 53,7 procent av BNP. År 2006 var den i och för sig 50,5 procent, men för i år räknar man med att den sjunker till 48,1 procent och till år 2010, när den sittande regeringen med Hjalmarssons partikamrater förhoppningsvis slängs ut, kommer den, enligt Finansdepartementets uträkningar, vara nere på 46,3 procent. Under mandatperioden motsvarar det i dagens penningvärde (2006) cirka 100 miljarder kronor i relativa skattesänkningar till 2010. I förhållande till skattekvoten 1990 blir skattesänkningarna cirka 170 miljarder kronor. Det motsvarar ungefär lika mycket som alla kostnader för sjukförsäkring, "förtidspensioner" och A-kassa för i år - i rena skattesänkningar!
Det finns med andra ord inga som helst ekonomiska grunder för att försämra välfärden och tryggheten för vanligt folk.
Allt detta är heller inget vi socialistiska partiet har hittat på. Allt finns i regeringens budgetproposition, prop 2006/07:1, bilaga 2. Det är bara att läsa på, Hjalmarsson!