Jag trodde jag skulle få en förklaring och verktyg mot utmattningsdepression
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ibland funderar jag på vad som hade hänt, om jag hade blivit sjuk i diabetes, vilken information hade jag då fått? Och vilken förståelse jag då hade jag fått från arbetsgivaren?
Utmattningsdepression tar tid och det är många händelser som man inte styr över, för man känner inte igen sig själv. Reaktionen blir osäkerhet och rädsla vilket andra kan uppfatta som ilska. Små vanliga vardagshändelser blir oöverstigliga, därför kan smågrus blir sky höga berg och missförstånd uppstår.
Via remiss kom jag till psyk öppenvård. I min enfald trodde jag att jag skulle få förklaring på utmattningsdepression och få verktyg att ta mig vidare. Men jag blev besviken. Den lilla självkänsla och hopp som jag hade innan blev snart knäckt och efter den så kallade behandlingen var jag sämre. Min upplevelse av psyk öppenvård var en sluten värld, inga svar på frågor och dålig respekt för patienten.
Under tiden som jag var sjukskriven bröt jag benet och kom in på akuten. Där möttes jag med respekt. En läkare förklarade vad skulle göras och ungefär hur lång tid det skulle ta innan jag kunde börja gå.
Varför kan inte psykvården ge förklaring på exempelvis utmattningsdepression och ta med hela familjen i behandlingen? Som det är nu verkar det var hemlighetsmakeri och ett raljerande om patienterna.
Tänk om jag tillsammans med hela min familj hade fått möjlighet att samlas hos någon klok person. En klok person, med erfarenhet, som hade förklarat att min hjärna hade kokat över och var utbränd. Det är så patienter får utmattningsdepression förklarad i England. En utbrändhet som kommer att ta många år innan den är läkt och under tiden behöver den vårdas precis som en brännskada.
En brännskada på kroppen behöver bli omplåstrad och dess emellan få vara i ostörd och i egen takt läka och det är samma tänk som behövs vid bemötande av en sönderstressad hjärna.
Då hade förmodligen sjukdomsperioden blivit kortare och jag hade inte behövt må så dåligt och min familj hade haft större förståelse.
Arbetsgivare kanske kan få förståelse om någon klok person förklarar vad som händer i hjärnan när den kokar. För efter att hjärnan har kokat torr kommer depressionen. Den kommer när den drabbade börjar inser att man har gjort sig själv så illa, så det krävs en lång, flera års sjukskrivning, vilket kostar oss alla en massa pengar och dåliga omständigheter.
Det borde vara samma bemötande med respekt och öppenhet oavsett om jag som patient behöver vård för fysisk eller psykisk åkomma.