Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Svar på insändare från Anja Maras, VT, 26 juni.Som fullmäktigledamot och en av oss moderater som yrkade på bifall till arvodeskommitténs arbete, tänkte jag bidra med mina synpunkter.Det är roligt, tycker jag, att man engageras politiskt i något man tror på och det är också min utgångspunkt för mitt arbete.Med socialisterna har jag trots detta mycket lite gemensamt. Det känns ganska märkligt att man från sidan kan bedöma hur mycket arbete som läggs ner och nedvärdera insatsen, innan man inser hur stort och omfattande det är. I Västervik har arbetslösheten stadigt sjunkit och ligger nu strax över riksgenomsnittet. Kommunens verksamhet går med plus och nya affärsetableringar ger nya jobb och sänker förhoppningsvis arbetslösheten ännu mera. Att allt detta positiva inte enbart är Harald Hjalmarssons förtjänst är det nog ingen som tror.Men att bereda marken, som kommunstyrelsen med Harald i spetsen, har gjort är faktiskt värt något. Enligt tidningen "Dagens Samhälle" ligger ett kommunalråds arbetstid på någonstans mellan 60-70 timmar i veckan. Att då påstå att "Hjalmarsson inte gör särskilt mycket" är ett grovt påhopp utan substans. Sedan tillkommer den utsatthet man befinner sig i att vara lokal kändis som gör att man faktiskt har jobbet med sig nära nog in i sängkammaren. Plus den risk det faktiskt innebär med olika former av hot mot kommunalråd i vårt land som faktiskt har inträffat och även gått till mordbrandsförsök, gör att "jobbet" som kommunalråd inte är särskilt eftertraktat. En person som till yttermera visso får offra kvällar och en stor del av normalt familjeliv har rätt till ersättning. Har man lyckats få Västerviks kommun att utvecklas så som Harald har gjort tillsammans med övrig kommunstyrelse är man förtjänt av en rimlig ersättning.Sedan till berömmet till socialisterna. Det är svårt, mycket svårt att hitta någon substans i detta. Ska man ha beröm när man säger nej till allt, när man inte vill lägga någon egen budget utan bara försöker att vara i opposition till allt. Med andra ord, frånsäga sig allt ansvar. Att det är lätt att göra så kan man konstatera, men är det värt beröm? Vi väntar fortfarande på något substantiellt att ta ställning till, men vi har väntat i nästan två år nu och lär väl få vänta i fortsättningen också. Populism kallas det, extremism är också ett gångbart ord. Själv har jag engagerat mig politiskt för att bidra till att utveckla Västervik. Att avveckla Västerviks kommun som socialisterna föreslår enligt principen "siste man släcker ljuset" är mig helt främmande.
