Jägare rasande på Naturvårdsverket
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Helt utan motivering har Naturvårdsverket ändrat jakttiden efter vuxna hondjur från två till tio veckor inom Kalmar läns så kallade A-licensområden och därmed löper den lovliga perioden inte längre parallellt med den som kommer att tillämpas inom cirka 600 000 hektar av länets älgjaktsareal. Många av A-licensområdena ligger insprängda i de stora samverkande älgskötselområdena vilka ofta består av 30-50 olika men eniga jaktlag.
Markägare och jägare som svarar för uppemot 75 procent av länets areal har kommit överens om att anta och jaga efter den så kallade "Kalmarmodellen" vars mål är att höja kvalitén och medelåldern i älgstammen samt att eliminera eller minska motsättningarna med skogsbruket. Verktygen i förvaltningsmodellen är främst att öka kalvavskjutningen och att spara flera tjurar än tidigare.
På alla nivåer allt ifrån överläggningar och lokala samråd i älgfrågor mellan berörda markägar- och jägarrepresentanter till behandling av frågorna i den partsammansatta viltvårdsnämnden samt länsstyrelsen själv har alla insett behovet och varit överens om nyttan med den inriktningen. I nämnden stöttades förslaget inte bara av jägarna utan också av ledamöterna från LRF, Södra Skogsägarna och Skogsstyrelsen då de förstod att alla allt ifrån älgen själv till jägaren och brukaren av skogen blir vinnare.
Älgförvaltning kan bara ske på lokal nivå där kunskaperna finns och behovet om lämpliga åtgärder kan bedömas. Det har och kan framförallt inte byråkrater på statliga verk i Stockholm.
Det beklagliga med Naturvårdsverkets beslut är att det kommer att blockera och därmed minska den så nödvändiga kalvavskjutningen då just jakten på kalv är själva nyckeln till förbättringen av hela älgstammen. Länsstyrelsens nu upphävda beslut innebär att Naturvårdsverket sopat undan möjligheten att skjuta kalv i stort sett ända fram till jul. Eftersom jägarna nu inte vågar skjuta bort sista kalven kommer 75 procent av alla kalvar i praktiken att bli fridlysta. Att höja kalvavskjutningen med sådana förutsättningar blir ju en omöjlighet och måste vara begripligt även för den som inte kan ett dugg om älgbeskattning.
Nu riskerar stora delar av de förväntade kvalitets- och förvaltningsmålen att gå förlorade och bygga murar eller skapa onödiga spänningar mellan de som jagar efter olika jaktformer på älg. Den låga medelåldern och dåliga kvalitén i älgstammen kommer olyckligtvis att cementeras vidare.
Enda sättet att undanröja effekterna Naturvårdsverkets agerande är att markägarna och jägarna sluter sig samman och visar lojalitet med den kvalificerade majoritet som förklarat att de under jakten ska tillämpa "Kalmarmodellens" mål och avskjutningsregler.