Jägarkärlek
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tack för din fina och sakliga artikel om jaktens grymheter. Jag håller med dig till hundra procent. I mig har du en meningsfrände.
Det mest löjeväckande är ju att jägare påstår sig vara både natur- och djurvänner. Det är väl i så fall till den egna hunden dom känner kärlek.
En jägares tanke när han riktar sitt vapen mot villebrådet är väl knappast: "Nu skall jag skjuta dig min älskling!". Sanningen ligger nog närmare i denna tanke: "Nu skall jag pricka dig, nu kommer du inte undan din j---l" och hur mycket kärlek inrymmes i detta tankeförlopp?
Den nakna sanningen är den att bakom allt dödande finns en fientlig tanke!