Jakten viltvård eller nöje?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men jag har också sett när en sådan blivit vuxen och kommit in i en hönsgård och bitit ihjäl 20-30 höns. Räven som alla rovdjur dödar inte bara för att få mat, utan för dödandets skull.
Det är väl inte många som sett ett rivet rådjur där framdelen är intakt, medan bakdelen är uppäten. Rådjuret har förblött under långt lidande. Jag har sett rådjur där ögonen har trängt ut ur sina hålor av smärta. Räven är ingen human jägare. Den som varit ute i skogen en kall vinternatt och hört en hares ångestskrik när de blir tagen av en räv, glömmer aldrig detta. Man tror inte att ett så litet djur har sån röstresurs. Det isar i blodet, man glömmer aldrig ett sånt tjut.
Söderlund skriver också om skadeskjutningar. Med de vapen och den ammunition som används i dag är det mycket sällsynt. Jag har jagat i 70 år men inte upplevt detta som något problem. Däremot har jag sett mycket vilt som skadats i trafiken.
Jag minns de snörika och kalla vintrarna i början på 40-talet, då var rådjursstammen illa ute. Den hade väl dött ut om den inte fått stödutfordring.
Det var inte veganer och stadsbor man såg streta framför pulkorna med höbalar och fodersäd utan det var markägare och jägare.
Så nog är dom väl lite djurvänner i alla fall, eller hur Söderlund?
UNO TERNEFORS