Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Beträffande K G Lövdahls insändare i VT om "Pensionärslivet" den 3 december. De som läst Charles Dickens roman "Oliver Twist" och kanske även sett filmen minns säkert de smällfeta fattigvårdsgubbarnas och de välgödda barnhemstanternas förfärade ansiktsuttryck när den lille hungrige grabben ber om mera.Snälla K G Lövdahl, förstår du inte att du inte kan få fler än tre små frikadeller till de där kokta grönsakerna därför att fattigvården, det vill säga kommuner och landsting, måste spara in på fattigjonen, alltså pensionärerna? Annars blir vi för tjocka.Eller också tycker de, som bestämt att du bara ska ha tre frikadeller till grönsakerna, så mycket om frikadeller så de föredrar att äta upp dem själva. Och de nöjer sig säkert inte med bara tre frikadeller utan de glufsar nog i sig både fyra och fem.Dessutom anser fattigvårdsgubbarna att 45,00 kronor är alldeles för lite för lite grönsaker och tre frikadeller. Små visserligen men tre stycken! Alldeles för generöst! Så i fortsättningen får fattigjonen finna sig i att betala 47,50 för frosseriet. Så att de som bestämmer inom fattigvården kan få ännu flera frikadeller för egen räkning.Glöm inte, snälla K G Lövdahl, att förnöjsamhet är en dygd. Alltså inte fler än tre frikadeller i soppan i fortsättningen. Vi får nog kalvstek i himlen istället.
