Kanske en ny Gunnar Sträng?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Redan i dag ser vi hur polacker och arbetare från övriga låglöneländer utnyttjas i Sverige när det passar arbetsgivarna! Vid god sysselsättning får de, oftast projektanställda, arbeta här för skamligt låga löner, för att sedan skickas hem om så företagaren själv finner lämpligt. Nämner man detta till en sådan egoistisk arbetsgivare blir alltid svaret: Ja, så fungerar det ju överallt i dag. Värst är problemet bland "småskuttarna". Där verkar moralen vara helt obefintlig.
Vad är då att göra för de svenska kollektivanställda? Ja, inte är det lätt när både EU och den svenska regeringen verkar stå de redan så omätligt rika så nära.
Men, inom LO, slösa inte all energi på att få upp medlemmarnas löner några procent varje år - klyftan till låglöneländerna blir ju bara större och det främjar också företagens flyttmotiveringar. Nej, kanske behövs Gunnar Strängs metoder igen: ut och agitera kraftigt i låglöneländerna, försök hjälpa arbetarna i hemlandet till rättvisa löner och anställningsförhållanden. Med detta motverkas förhoppningsvis de svenska företagens intresse att flytta ut för att plåga anställda med slavlöner.
Men agera snabbt. Kan företagen så borde även bland andra LO kunna göra det. Jag är övertygad om att ett starkt agerande i låglöneländerna ger svenska löntagare mer i slutändan än kostsamma löneförhandlingar här hemma. sitt inte och vänta. Vi såg ju effekten när många länders gemensamma protester kullkastade EU:s påhitt om arbetet i hamnarna.
Än en gång - Sträng förstod styrkan i att få med så många som möjligt. Agera på samma sätt nu, men var inte rädda att följa arbetsgivarnas metod, åk ut till låglöneländerna! Försök samla arbetarna inom i första hand EU, detta har vi ju fått ett litet bevis på nyligen.