Kärnkraft hot mot urbefolkningar
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Miljöaktivisten Sun Xiaodi från Ganzu-provinsen i Kina, fick vid ursprungsbefolkningarnas världstoppmöte om uran vid Window Rock i USA i december 2006 priset "Nuclear Free Future Award 2006". På grund av kritik mot bland annat korruption och att radioaktivt vatten dumpas rakt ut i Bailongfloden hamnade Sun Xiaodi i onåd hos myndigheterna. Sedan 1989 har han och hans familj trakasserats. Han sitter i dag i husarrest, står under hot, får inte tala i telefon och tillåts inte arbeta. Hans fru har också tvingats lämna sitt arbete. Sun Xiadi kunde givetvis inte hämta priset, då diktaturen håller honom i husarrest.
Navaho Nation har förbjudit all uranbrytning i sitt reservat i Arizonas och New Mexicos öken. Därför har det stiftats amerikanska lagar som försvårar för den indianska befolkningen att försörja sig. Livet ska göras besvärligt för navaho-befolkningen. Syftet är att få människor som lever under traditionella förhållanden på sin egen mark att flytta för att låta energibolag ta hem stora förtjänster från kol och uran.
I Nordterritoriet i Australien kämpar mirarr-klanen för att slippa en ny urangruva vid Jabiluka på helig mark som de numera har äganderätt över. Uranbrytningen på denna plats skulle enligt mirarrs sätt att se på världen innebära ett ragnarök, undergång, för hela deras värld. Även på andra håll i Australien för aboriginer i dag kamp mot uranbrytningen och dess konsekvenser.
Kärnkraft kan vara bra för folk som lever i de kulturer som aldrig kan uppleva att de har tillräckligt av gods och guld. Samma kärnkraft kan vara katastrofal för andra, ofta ursprungsbefolkningar, som utsätts för en girighetspolitik som är en skam för mänskligheten.
JOAKIM MÅHAMMAR
Miljöpartist