INSÄNDARE: Kommunalt djurhem var bara en dröm …

Jag läste på Ordet Fritt för några dagar sedan ett par rader från Djurskyddets ordförande Ylva Lindgren. Som jag tolkade inlägget hade hennes dröm om ett kommunalt djurhem slagit in. Som gammal djurvän och husdjursägare blev jag så glad, ända in i själen! Äntligen ett kommunalt, värdigt och ändamålsenligt djurhem för omhändertagna eller dumpade fd familjemedlemmar i Västerviks kommun. Jag gratulerade eldsjälarna i den ideella organisationen, men fick snart förklaringen. Det var "bara" en dröm deras ordförande hade skrivit om. Tydligen oerhört nedkortad. Jag fick den i sitt original sedan, och jag kan bara beklaga att inte kommuninvånarna kunde få del av hela det brevet. Bara en sorglig, till obegriplighet nedredigerad stump. Min erfarenhet i Västervik är att människor generellt inte vet om hur otroligt många katter som frivilliga djurvänner tar hand om i sitt eget hem eller i Djurskyddets nuvarande lilla lokal. Katter hittas vilsna, sjuka och övergivna. Katter tas om hand när husses eller mattes eget liv har blivit kaos. Eller så har det blivit för många katter på ett ställe. Trots att varje svensk borde ha råd att låta kastrera minsta ladugårdskatt.Vi är en stor grupp människor som väljer att leva med djur, hundar, katter, kaniner och andra arter för att det ger så mycket att umgås med djur. Man utvecklar empati, får oftast motion, sociala kontakter med andra människor, tränar lyhördhet för en annan ras än sin egen. Vi mår dåligt när vi ser alla ratade, misskötta, misshandlade djur som i bästa fall fångas upp av helt ideellt arbetande människor genom organisationer. Om Djurskyddets ordförandes dröm hade varit sann, hade det här brevet varit ett tackbrev till alla som gjort det möjligt att öppna ett ändamålsenligt, kommunalt stöttat djurhem.BW

Insändare: Kommunalt djurhem var bara en dröm …