Kommunfullmäktigepolitiken på undantag

Riksdagen beslöt 1994 om mål för en aktiv demokratipolitik i kommuner och landsting. Tyvärr har det i Västervik istället blivit att kommunfullmäktiges makt har försvagats, vilket knappast överensstämmer med kommunallagen eller riksdagens beslut 1994.

Foto: Glans Magnus

Västervik2009-06-10 00:06
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Med förvåning läste jag (tisdagen den 2 juni) VT: s politiske redaktör Ola Mårtenssons kommentarer gällande kommunfullmäktiges majmöte. politiska redaktörer liksom många chefspolitiker är oftast enögda, men som det heter, "även en blind höna kan hitta ett korn". VT:s kritik mot bristande politisk aktivitet och önskan om att man lägger kraften på debatt- och beslutspunkter, är befogad, men tyvärr är inte majmötet en engångshändelse. Kommunfullmäktiges demokratiberedning är ett uddlöst organ, till mer skada än nytta för lokalpolitiken, som blivit underställd kommunstyrelsens vilja och inte tvärt om enligt kommunallagens intention. Ifrågasätts kan det lämpliga i att kommunfullmäktiges ordförande tillika också är demokratiberedningens ordförande. belysande är förra årets revisionsrapport som behandlades skandalöst godtyckligt av presidiet. Märkligt att det stora partiet Socialdemokraterna finner sig i att kommunfullmäktige alltmer liknar en terapigrupp och mindre en beslutande församling. När nu de etablerade partierna överlåter allt mer makt till tjänstemän och heltidsanställda politiker, då kan allmänhetens intresse för kommunpolitik avta, vilket skapar utrymme för nya partibildningar, som itne alltid eftersträvar demokratipolitik.
Läs mer om