Kompisföräldrar utan ansvar
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det hände sig vid tiden 1989-90 att i det lilla, lilla samhället, precis som i många andra små samhällen på den tiden, föddes väldigt många barn. Det unika med vårt lilla, lilla samhälle var att det inte blev lika många föräldrar.
Många, dock inte alla måste jag påpeka, blev istället kompispappa och kompismamma. Kanske låter detta lite konstigt, men på den tiden kunde nästan vad som helst ske.
Dessutom har det visat sig i det lilla, lilla samhället, att kompispappan och kompismamman har en annan roll än vanliga föräldrar. Kompispappan och kompismamman behöver ju inte sätta gränser som vanliga föräldrar måste.
Detta har medfört att denna grupp av barn från 1989-90 lever enligt helt andra normer än övriga jämnåriga. Fester med öl och sprit är vardagsmat. Att köra moped i 80-90 utan vare sig trafikvett eller hjälm är självklarheter liksom att kalla äldre för gubbjävul och jämnåriga för hora och fitta.
Men vad kan man begära av en 14-åring vars kompismamma inget högre vill, än att se yngre ut än sin dotter. Eller av kompispappan som tycker det fränt med sonens alla olagligheter, eller kompismamman som tycker det är okej med sprit och öl till 14-15 åringar bara för att sonen ska ha några kompisar förutom honom själv.
Det är klart att det i detta lilla, lilla samhälle kommer att skördas offer. Någon eller några kommer att hamna i drogträsket medan andra hamnar i alkoholism. Någon annan kommer att dö eller invalidiseras i trafiken.
Med tanke på detta kan man undra hur mycket kompisskapet är värt. Vad kan vara ett skäligt pris för att slippa vara förälder och ta de beslut som en förälder måste ta. Kan vi offra ett barn eller kanske fler? Och är ditt barn ett av dessa offer och är det i så fall okej?
Den slutliga frågan i det lilla, lilla samhället måste nog bli: Vet du vad ditt barn gör i kväll och är du förälder nog att vilja veta?