Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Anstalten i Västervik räknas bland dom sämsta i riket av erfarna interner. Frågan man ställer sig här är inte: vad händer, utan snarare: varför händer ingenting? Internerna känner sig misskötta på grund av utebliven vård, långdragna anhållsförfarande med slumpmässiga och motsägelsefulla beslut, lögner och hån av motarbetande och provocerande personal. Kriminalvårdsinspektören gör sig otillgänglig, avdelningar isoleras och förhindrar samarbete för förtroenderådet, tillbakahållande av lagtexter och regelverk, utebliven programverksamhet och studiemöjligheter etc.Under sådana förhållanden sker en massa provokationer från personalens sida och tjuvhatarmentaliteten ligger öppen. Stämningen på avdelningarna blir hätsk och hatisk, något som som tyvärr går ut över de intagna. De flesta intagna har säkert följt den senaste tidens uppmärksammande av kriminalvården på grund av självmord och dödsoffer. Vi fångar vet redan vad det handlar om, frågan är: bryr sig befolkningen därute?Är det inte just Svenssons som driver fram populistiska politiker som skärpar lagar och regler och därmed indirekt ger klartecken för kriminella vårdare att ge sig på fångar med regelverk kring säkerhet och ordning in absurdum som en allt ursäktande argument för övergrepp på fångar.Härska genom att söndra är det maktmedel som kriminalvården tar till. Faktum är att det är bara vi fångar själva som kan skapa en förändring genom att samarbeta och säga ifrån denna omänskliga behandling. Den skapar bara frustration och hat som en självgenererande grogrund för allt grövre kriminalitet.Det kan verka som om kriminalvårdens syfte är just att skapa framtida kunder, vilket förbereds med nya och större fängelser som skattebetalarna betalar. Det går bra för kriminalvården men det går ut över det öppna samhället, demokratin och de mänskliga rättigheterna.
