INSÄNDARE: Kyrkan förr och nu

Västerviks församlings kyrkoråd har fördelat antalet platser i kyrkorådets berednings- och personalutskott (BPU). Socialdemokraterna fick två mandat och moderaterna blott ett, ehuru moderaterna hade fler röster i kyrkofullmäktigevalet. Detta möjliggjordes genom att kyrkan och församlingen (KOF) gjorde gemensam sak med socialdemokraterna. Det har de naturligtvis rätt att göra, men uppvisar samtidigt en brist på demokratisk anda och rättvisa av stora mått. Jag tycker att Rune Engelbrektson i VT den 3/3 missar den poängen i de tre moderaternas uttalande i VT den 27/2. RE vill att "församlingens medlemmar själva ska få välja vilka de anser bör ingå i styrelsen" och att "politiskt tjafs och partistämpel i pannan knappast är något nödvändigt i arbetet".

Jag kan berätta hur det var förr (på 1930-talet). Då satt representanter från de olika partierna i stadsfullmäktige och plockade ihop en kyrkofullmäktigelista, som motsvarade styrkan i stadsfullmäktige plus ytterligare två platser som nordöstringarna fick besätta. Denna gemensamma lista samlade något hundratal röster. Hade ett par dussin personer kommit sig för att sätta ihop en egen lista hade man kunnat stuva om ordentligt i fullmäktige. Nu gjordes aldrig någon kupp, men en gång kom inte socialdemokraterna och de borgerliga överens om de två "extraplatserna". Då spräckte de borgerliga förhandlingarna och gick fram med en egen lista. Så blev det även fortsättningsvis, och då tillkom även KOF med samma ideologi, som RE förfäktar i sin insändare "Kyrkan i dag". För närvarande har vi tre listor: Kyrkan och församlingen (KOF), moderaterna och socialdemokraterna. Röstdeltagandet är bättre än på enhetslistans tid men långt ifrån tillfredsställande.

Men är det nu församlingens medlemmar som väljer? Ja, på sätt och vis, men knappast i den mening som Rune efterlyser. Det sitter en handfull politiker och plockar fram några kandidater, som förklarat sig villiga att ställa upp. Listan spikas i partiets styrelse och så är förarbetet inför valet klart så när som på de presentationer av kandidater och partiprogram, som sker i Andreasbrevet. Motsvarandet torde ske också inom KOF.
Det är alltså ytterst på personer, som sätter samman listorna med kandidater och därmed bestämmer kyrkofullmäktiges utseende. Skulle socialdemokrater och moderater följa RE:s råd och överlåta åt KOF att utse en gemensam lista blev de som i realiteten bestämmer kyrkofullmäktiges utseende ännu färre. Förutom att moderaterna och socialdemokraterna genom sin medverkan breddar basen för dem som deltar i valproceduren har de också den goda smaken att till kandidater utse personer, som är positivt inställda till kyrkan. RE och andra har faktiskt ingen anledning att klanka på dessa partier. Tvärtom.
Till sist en ros till Sverigedemokraterna som på riksplanet ökat röstantalet markant eftersom man inte vill ha in dem i kyrkans beslutande organ.
Arne Sandelin

Insändare: Kyrkan förr och nu