Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sverige har idag en tät position internationellt sett vad det gäller bredbandsutbyggnad, men stora variationer finns i landet. Marknaden bygger bredband bara i de delar av landet som anses kommersiellt gångbara, främst i större tätorter. På landsbygden och mindre orter är situationen en annan. Den nyligen avslutade utredningen Bredband till hela landet som regeringen fått på sitt bord föreslår tre miljarder för att stimulera bredbandsutbyggnad. Dessa pengar ska användas till att bygga anslutningspunkter på landbygden som sedan kan utvecklas till fibernät till varje hushåll .Det finns en stor drivkraft på landsbygdens boende att bygga bredband och företag på landsbygden kräver lika snabb bredbandsuppkoppling som i stan. Möjligheterna med bredband är många utöver Internet - telefon, TV, larm som går att få i samma paket. Detta bör alla ha rätt till.Nu gäller det att med samlad kraft planera för vår framtida utveckling och hitta samarbetsformer för att bygga samman landsbygden med tätorten. Nu gäller det för kommunerna att planera och ge möjlighet för byalag, vägsamfälligheter och ekonomiska föreningar att bygga nätet så långt ut i bygden som möjligt. Vi kan från LRFs sida medverka till att lösa markfrågan och hitta nya samarbetsformer. Men framförallt har vi kunniga, aktiva boende och entreprenörer som kan bidra till att fibern blir verklighet.Besöket av infrastrukturministern i Västra Torsås i veckan visar på ett stort intresse från regeringen sida. Landsbygden törstar efter bredband men behöver politisk handlingskraft för att lyckas.Vi ger vårt fulla stöd till Åsa Torstensson, regeringen och finansdepartementet att anamma bredbandsutredningens förslag. Dessa pengar tillsammans med engagemang och vilja kan minska bredbandsklyftan, men vi behöver de tre miljarder som utredningen föreslår. Detta för att tröskeln inte ska bli oss övermäktig.
