Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Angående artikeln i Västerviks-Tidningen, lördagen den 31 januari, om Dalsgården.Känner att jag måste skriva ner detta utifrån min synvinkel. Jag är inte politiskt insatt, så jag förstår inte ert tänkande angående Dalsgården.Jag är en vanlig medmänniska som har haft anhörig på Dalsgården. Jag har besökt många äldre Västerviksbor som från början inte ville komma dit men efter några veckor ändrat sig och som sagt att det var det bästa som hänt dem, visserligen lite trångt men väldigt hemtrevligt, toppenpersonal som gör mycket för de äldre, de är som en enda stor familj. Det är närhet till naturen, en jätteskön uteplats som utnyttjas väl på sommaren, närhet till fotvård, frisör, kafé och kyrka.Jag minns när Dalsgården byggdes, kommer också ihåg alla turer om deras kök, vara eller inte vara? Men där personalen verkligen jobbade för att få det ombyggt så att de kunde fortsätta laga vanlig husmanskost i stället för att få kommunens kantinmat.Ser och märker ni inte vilken fantastisk personal där finns? Bygg om och låt Gunnebo finnas med på kartan över goda arbetstillfällen så behöver inte de yngre pendla till olika delar i kommun för att arbeta. Bygg gärna ett äldreboende vid Kvännaren, det kommer säkert att fyllas även det, tänk bara på alla 40-talister som om cirka 20 år behöver en plats.Hur skulle ni själva vilja bo och bli behandlade den dag som ni inte kan klara er eller ens kan tänka själv, utan era anhöriga får ta det ansvaret. Skriv ner i förtid hur du vill bo och helst var du vill bo medan tankarna är klara, så gör du ett bra arbete till de dina.Det är mycket viktig även för de som inte har sin tankeförmåga kvar att kunna få njuta. Låt Dalsgården vara kvar.
