Låt inte religionsfriheten bli ett hot mot valfriheten
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag tror att dessa farhågor är mycket överdrivna. Om barnen i en sekulär skola får en viss information om olika religioners existens och innehåll, så är det givetvis föräldrarnas sak och ansvar att uppfostra barnen, både vad gäller samhällets normer och värderingar och att ge dem, i förekommande fall, en god religiös förebild och uppfostran.
Risken att staten i lag skulle förbjuda bordsbön eller läsande av julevangelium (såsom antyds i kolumnen) måste anses försumbar!
Därtill kan väl noteras, att barnen vistas i skolan endast några timmar, vardagar, varför föräldrarna har hela helgen och (säg) 10-11 timmar/vardag till förfogande för sin viktiga, uppfostrande gärning, varav en del - om så önskas - kan anslås till religiösa spörsmål.
FN:s barnkonvention säger att "barn har rätt att uppfostras i sina föräldrars religion". Men konventionen utsäger ej, att detta måste ske på skoltid och på statens bekostnad (i form av till exempel friskolor med statsbidrag). Det kan lika väl ske i hemmet av föräldrarna eller i olika samfunds söndagsskolor, miniorgrupper, konfirmationsläger, scoutverksamhet, sommarläger etcetera.
Med all denna bakgrundsinformation är det sedan barnens sak, när det så småningom närmas sig vuxenålder, att i valfrihetens och föreningsfrihetens tecken ansluta sig till något religiöst samfund eller avstå därifrån.
Om "religionsfriheten" sålunda används som argument för religiösa friskolor, så inskränker den då samtidigt barnens valfrihet, det vill säga genom risken för alltför stark indoktrinering i unga år.
Så låt alltså inte religionsfriheten hota valfriheten!