Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Queerteorin utgår från att inte bara könet utan även sexualiteten är en social konstruktion, det finns ingen sannare sexualitet än det finns någon sann könsposition. På samma sätt som det inte finns några av naturen givna genus finns det inte heller några naturliga sexualiteter. Sexualiteten påverkas på samma sätt som genus av olika kulturer och tider. En bebis föds inte utifrån ett automatiskt genusperspektiv, barnet har ett kön, men inget genus. Det är föräldrarna, de flesta, som börjar med rosa tröjor och dockor, eller bilar och blått. Med följd att barnet fostras in i ett genus. Killen/tjejen borde själv få välja vilket genus han/hon tycker att de tillhör. Visst vi föds med olika könsorgan, men vi föds ju också med olika hår och ögonfärg, men det bestämmer ju inte vad/vem vi är. Så varför ska då snippan eller snoppen göra det. Läs själva hur löjligt det låter: "Hej jag heter Kalle, jag är nazist, för jag har blåa ögon och blont hår!" Löjligt, till och med helt, fruktansvärt fel, tycker säkerligen vissa av er. Men det är så heteronormativen fungerar, de tvingar in oss i fack.Enbart för en kroppslig funktion. Kalle kanske hellre vill heta Kajsa? Det borde vara en rättighet, varför ska storebror bestämma vad vi ska heta, vem vi ska vara? Låt Kalle vara Kajsa!Låt Kalle klä sig i klänning och leka med dockor! Låt inte den patrikalistiska heteronoramativiteten hindra Kalle att utvecklas till den han föddes som, låt Kalle vara Kajsa!Om DU fick frågan om du gifte dig för att din fru hade en snipa, blir ditt svar då ja? Nej, tänkte väl det! Du gifte dig för att du älskar henne, kanske för hennes skratt eller underbara humor? Eller kärlek vid första ögonkastet? Det är närmare sanningen, eller hur? När ska vi sluta se till kön och se till personen?
