Låt vargen leva
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag kan med nästan 100-procentig säkerhet säga att den är inte sann. I slutet av 1800-talet var vargen i stort sett utrotad i Sverige. Den sista vargen i våra trakter dödades troligen 1856 i Ukna.
Forskare och människor som länge levt med vargar vet att de är inte farliga för människor. Det finns många exempel på detta. I de Karpatiska bergen i Rumänien lever det 2 500-3 000 vargar på en yta som är två gånger Jämtlands län. Vargen kan ta ett och annat får men ingen är rädd för dem. I Minnesota, USA, har vargstammen ökat de senaste åren och det finns nu cirka 2 500 vargar på ett område som är hälften så stort som Sverige. Acceptansen för vargen är stor och 70 procent av befolkningen anser att det är "en av deras livs största naturupplevelser att få se eller höra en vild varg". Minnesotas natur påminner mycket om Sveriges. Vi skulle alltså utan problem kunna ha 5 000 vargar i vårt land.
Nu har vi cirka 100 vargar och de förföljs ständigt. Den vanligaste dödsorsaken bland våra vargar är tjuvskytte. Det är ynkligt. Tjuvskyttarna borde straffas betydligt hårdare än i dag.
Det är ett oerhört tankefel när människor tror att de har rätt att bestämma vilka växter och djur som ska få leva i vår natur. Mycket talar för att vargen kom invandrande till vårt land före oss människor. Sedan har vi levt sida vid sida i tusentals år. Att nu hävda att vargen inte ska få leva i våra skogar är att sätta sig över naturen, och det är alltid fel.
Den svenska vargstammen härstammar från bara tre individer, och är därför drabbad av inavel. Det är därför nödvändigt att plantera in varg utifrån, till exempel från Ryssland.
En stor majoritet av svenskarna vill ha mera varg i landet.
Vi bör arbeta för att få några vargflockar i Kalmar län.