Låt Västervik få ett ölkafé

Att även vi skrämde omgivningen på 50- och 50-talen med vårt drickande är inget nytt, men då fanns ölstugorna.

Arnold Roos slår ett slag för ett ölkafé i Västervik.Foto: Scanpix

Arnold Roos slår ett slag för ett ölkafé i Västervik.Foto: Scanpix

Foto: ROGER VIKSTRÖM / SCANPIX

Västervik2009-09-03 00:07
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Stugorna hade en social funktion att fylla - liksom att gå på kafé i dagens samhälle. Bättre ett ölkafé än fyllbänkarna. Västervik hade sina ölstugor en gång i tiden, centrum var lugnare då, menade två åldringar som minns. Angående obekvämare parkbänkar så har polisen misslyckats med sin uppvaktning att få bort drickandet. Att kunna hjälp dem med behandling som jag skrev, har du missat. Men torkarna (behandlingshemmen) är i dag rena rama barnkrubban. Vissa använder "gråtvalsen" för att få äta upp sig och fixa sin hygien etc. Jag vet. Även missbrukare ska ha någonstans att sitta, skriver du. Naturligtvis, men inte i centrum om det gäller drickandet av starkvaror - där råder förbud. Låt Västervik få sitt ölkafé, en träffpunkt för de utstötta, att avlasta gator och torg för vissa som känner sig störda. Missbrukare är också människor. Människor som kommit snett här i
livet, men har rätt att leva. Må hösten bli "torr".
Läs mer om