Likhet inför lagen?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Morgonen därpå sitter det en bot på bilen, utskrivet av ett känt vaktbolag. Bötfälld med 600 kronor för "blockering av cykelbana" klockan 01.30. Vad då cykelbana? Jag hade ingen aning om att denna gata som bara används av oss fastighetsägare inrymde cykelbana. Från mitt håll där jag kört in finns det inte någon skylt av något slag, inget förbud, ingen enkelriktning och ingen cykelbana.
Det märkliga var att det var bara jag som blockerade denna cykelbana. Bilarna framför mig, parkerade på den smalare delen av gatan hade inte fått några parkeringsböter under natten.
Detta började kännas orättvist. Var det tänkt att invandraren betalar för det syndande kollektivet?
Jag skrev en överklagan ganska omgående till polisen i Västervik. Sedan hände inte mycket. I slutet av december fick jag konstaterat att överklagan hade kommit in men skulle inte behandlas förrän boten var betald. Bäst att betala.
Vid nästa undran över ärendets framskridande hos polisen hade det förskräckliga hänt att överklagan var försvunnen. Den var så totalt försvunnen att den heller inte var diarieförd, utan jag fick komma in med en ny överklagan. Sedan går tiden, överklagan behandlas och behandlas. I juni får jag besked om att den ska den vara färdigbehandlad till semestern. När den inte kommer till semestern så blir det augusti och då ska den överlämnas till en polisman för bedömning, men polismannen var på semester, så jag får vänta. Vecka 35 får jag reda på att ärendet ska vidarebefordras till en erfaren polisman i mitten av vecka 36.
Så kommer den stora dagen. I september, efter nio månaders utredande kommer det förlösande svaret i form av två rader.
"Ingenting tyder på att parkeringsanmärkningen är felaktigt utfärdad. Polismyndigheten beslutar att lämna bestridandet utan bifall."
Myndighetsspråk är ingen lätt sak för en invandrare. Ska jag tolka det som om det inte är något fel på själva utskrivandet av boten eller ska jag tolka det som om den orättvisa jag känt mig utsatt för är helt riktig enligt Svea Rikes Lag?
Det tar alltså nio månader för ett ärende att ta sig från ett skrivbord till ett annat och bedömningen av ärendet görs också från skrivbordet, om hur det ser ut med skyltningen på nämnda gata. Så jag får väl finna mig i att betala böter för en eventuell synd som kollektivet begått. Det är inte första gången som jag fått stifta bekantskap med en sådan rättvisa. Det som skrämmer mig lite är en rubrik ur VT tidigare i år där det står att Västervikspolisen är länets snabbaste utredare. Hur lång tid tar då en utredning någon annan stans i Kalmar län?
Avslutningsvis kan jag bara konstatera att den här vägen, cykel- eller gångbana eller vad det kan vara är blockerad dagligen, men det finns inget som helst intresse från vaktbolaget att sätta böter på någon, såvida inte jag bidrar till samlingen med min bil.