INSÄNDARE: Livsfrågorna i visornas texter

Kommentar till Rune Engelbrektsons artikel av den 22 november 2007 i VT.Rune, jag blev mycket ledsen, milt sagt upprörd, att läsa din senaste krönika över den temagudstjänst vi haft i S:t Johannes kapell den 18 november.Denna var det fjärde i sitt slag. Vi började dessa temagudstjänster med syster Marianne Nordström från Alsike, i S.t Andreas, med temat: "Frälsning i dag." Två gånger hade vi poeten, tillika "kyrkans nye psalmdiktare", dessutom en gammal vän till dig, nämligen Atle Burman som medverkande. Poetens ämne var: " En aning av evighet". Meningen med hans medverkan var att introducera författaren och hans böcker för allmänheten.Din krönika handlade om: "En vissångares existentiella frågor, eller livsfrågor", med trubaduren Mats Molin och vissångaren Marcus Brännström. Texterna var valda med stor omsorg både till innehåll, tidsepok och dikter. Denna gång precis som vid de tidigare, gudstjänsten efterföljdes av gemensam lunch. Eftersom du inte var med vet du ingenting om den fina gemenskapen som blev runt borden och visorna.Rune, meningen med temagudstjänsten var, som det inledningsvis sades i gudstjänsten, att lyfta fram de livsfrågor som finns i visornas texter. Jag tror, att människan, i grund och botten är antingen en religiös eller en sökande varelse, och jag är övertygad om att du inte är alldeles obekant med kyrkofadern Augustinus berömda ord: "Ty du, o Herre, har skapat mig till dig, och mitt hjärta är oroligt, till dess det finner ro i dig", eller med Tore Littmarcks sång, som fanns i vår agenda: "Jag har ofta frågor, Herre, men så sällan har jag svar.Jag står ofta vid ett vägskäl… mina frågor saknar ord…. men så sällan har jag svar." Sv.ps. 218.Jag har varit präst i mer än 30 år här i Sverige. Under alla dessa år har jag inte haft mässfall en enda gång, vilket jag är tacksam för. Men jag har försökt att vara noga med mina gudstjänster och vara lyhörd för människors frågställningar, för att sedan kunna ge dem en andlig kost på vägen. Kristi kyrka har många uppgifter. Det ingår i denna uppgift bland annat att tolka evangeliet för dagens människor och att skapa mötesplats för människor, där de kan träffas, finna gemenskap och växla "ett eller två ord" med varandra. Därför har jag aldrig haft behov av att syssla med "jippon" för att "locka folk till kyrkan". Om du trodde det! Men jag ogillar, när människor medvetet, eller rent av, provocerar genom att förvränga och misstolka andras goda intentioner, som i detta fall.
Svar:Jo, visst var mitt krönikeämne "En vissångares existentiella frågor". Det var ju rubriken på vad din gudstjänst skulle handla om. Och visst vet jag att du flera gånger har tagit vägen över andra ämnen för att tränga in i det som är centralt för dig och din tro. Men din ledsnad och upprördhet förstår jag inte.Efter en liten uppräkning av de visteman som för mig kändes som närmast din ton i gudstjänsten avslutade jag ju krönikan så här: "Visst väckte den ovanliga gudstjänsten tankar om hur vi ser på livet och vad som kan komma efter." Och det trodde jag var din avsikt. Mina allra sista ord var dessa: "Med så fina vistolkare som Marcus Brännström och Mats Molin blev det ju också en rent musikalisk upplevelse."Det var mitt huvudämne. Att recensera själva gudstjänsten skulle jag inte våga mig på.

Insändare: Livsfrågorna i visornas texter