INSÄNDARE: Man äger ej snille för det man är galen

Gränsen mellan geni och galenskap anses som bekant vara hårfin. Det är den inte alls. Den är samma som skillnaden mellan folk och folk. Om påtända Svensson går in i väggen och vandaliserar en tunnelbana förpassas den personen först till närmsta polisstation och sedan förhoppningsvis till psykakuten.Om en konstelev som lyckats passera intagningsprovernas nålsöga och blivit antagen som elev på konstfack gör samma sak kallas det konst. Då är det till och med tillåtet att fejka psykos så man frivilligt hamnar på psykakuten därför att då kallas det konst. Synd bara att de inte behöll henne där. Hon hade kanske behövt att få tala med en psykiater.Jag minns konstnären Schabo, nej inte nuvarande kungen som i unga år lär ha kallats så av vissa utvalda som hade rättighet att dua honom, utan den Schabo som hade sin ateljé på Skansen. Han upptäcktes av några kända namn som hjälpte honom till berömmelse genom att signera hans tavlor och ställa ut dem. Och konstkritikerna häpnade! Vilket färgsinne! Vilken kreativitet! Men precis som många andra kända konstnärer drabbades dock Schabo av storhetsvansinne och trodde att ha var en människa och miste därför livet. Schabo var nämligen en schimpans.Bakom den konstfackstuderande som fejkade psykos skymtar konstnärinnan Sigrid Hjertén och som dog av en överdos av fyrtiotalets psykiatri, ett öde som då drabbade många bra och halvbra amatörer vars namn sedan länge försvunnit in i anonymiteten. Vem vet? Kanske någon av dem kunde ha blivit en Vincent van Gogh, en Ernst Josephsson eller en Carl Fredrik Hill. Det får vi aldrig veta.Vad är då konst? I väntrummet på Stora Trädgårdsgatans vårdcentral hänger en så kallad "gladtavla" som föreställer solbelysta lupiner. Säkert rynkar konstkritikerna på näsan åt den tavlan. Gud så banal! Konst ska ju uppröra och engagera! Vad borde vi då ha i stället på väggen i väntrummet på en vårdcentral åt sjuka och ledsna människor att titta på? Kanske en reproduktion av "mordet på Marat," som föreställer ett lik som ligger i ett badkar, eller varför inte reproduktioner av Goyas bloddrypande krigsmålningar? I mitt barndomshem hade vi en amatörmålning som föreställde ett par ardenner som passerade ett vattendrag. Mycket skickligt målad. Det var så man nästan hörde vattenskvalpet kring hovarna. "Gräsligt!" utbrast en konstexpert. "Sådana där djur finns inte!" - "Vilka granna ardenner!" sa en bonde. Vem ska man tro i det fallet? Bonden eller konstkritikern?Hur bedöms konst? Mycket enkelt! Det är bara att sticka fram näsan och läsa signaturen. Är namnet känt och priset därefter går det bra att kränga ut vilka psykspyor som helst.

Insändare: Man äger ej snille för det man är galen