Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag hoppas att Gudrun Karlholm är felciterad i Västerviks-Tidningen den 19 november, alternativt att journalisten har skrivit en mindre genomtänkt artikel.Man inleder med svaret på frågan om vilka som är medberoende; Alla som lever nära en person som har en för hög konsumtion av alkohol, arbetskamrat såväl som familjemedlem menade Gudrun Karlholm från beroendeenheten Varvet i Västervik. I slutet av artikeln får Gudrun frågan; "Finns det män som är medberoende?" - "Nej, vi har inte träffat några hos oss. Mannen hanterar detta på ett helt annat sätt, han kan lämna kvinnan medan kvinnan har svårare att lämna mannen. Men det kanske blir en förändring i tid, då kvinnorna dricker mer numera", avslutade Gudrun Karlholm.Slutledning; män ingår inte i skaran "alla som lever nära en människa med för hög alkoholkonsumtion"? Klart att de gör. Jag vill påpeka två saker; "medberoende" drabbar inte bara de som lever nära någon som dricker för mycket alkohol. "Medberoende" drabbar dem som lever nära någon som har någon form av dysfunktionellt beteende, vilket i och för sig kan vara lättast att relatera till alkohol, andra droger och i bästa fall klarar man att relatera till psykiska sjukdomar. Men det finns mer att ta med här som till exempel religös fanatism, dominant alternativt våldsamt beteende, med mera. Vi kan bli medberoende till nästan vad som helst. Alla, som inte är psykopater, blir medberoende. Men det gäller att vara medberoende på "en sund nivå". "Medberoende" drabbar män och kvinnor i samma utsträckning, men tar sig väldigt olika skepnader - vilket i sin tur givetvis påverkas av hur vi är, hur vi mår, om vi är män, kvinnor och tusen andra ting. Samma faktorer som påverkar i vilket stadium vårt medberoende blir dysfunktionellt.
