Mardrömmen som blev sann
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Försäkringskassan har tagit sin hand ifrån mig. Jag var långtidssjukskriven för utmattning. En helt vanlig ung småbarnsmamma med eget nystartat företag gick i väggen med buller och bång. Jag har minnesluckor på flera månader sedan den tiden. Jag fick kämpa för att snabbt få hjälp med vad jag trodde var en tumör eller något liknande - men det var alltså utmattning.
När hjälpen satt igång gick det framåt sakta men säkert och när jag började bli bättre hände det sig så att jag blev oplanerat gravid (jo, det händer ju fler vuxna än tonåringar trots allt). Jag blev lovad att allt skulle ordna sig ändå. Blev skickad på utredning i Tranås (trots att jag ju var gravid) och efter den bestämdes att rehabiliteringen skulle bestå av arbetsträning på 25 procent under sjukskrivning efter mamma"ledigheten".
Så kom lillan och hon var som tur var snäll och jag klarade av att vara mamma"ledig" utan mer än några små "återfall" till gamla symptom. När dagarna var slut blev jag så åter sjukskriven med 1/3 och var mycket sugen på att träna upp arbetsförmågan som de flesta läkare och psykologer säger att man ska göra efter en utmattning. Nu är det den 3/5 och FK har nekat mig sjukpenning två gånger. Du kan ju överklaga, säger de hela tiden. Löften är bortblåsta. En gift trebarnsmor under 30 med villa på landet och med ambitioner, som gör allt själv för att komma tillbaka och kunna plugga i höst med framtidstro och livslust får fötterna undansparkade och man säger att det har ju gått så lång tid sedan utredningen så den gäller inte längre.
På FK vet man alltså inte hur länge en föräldraledighet varar - lite märkligt kan man tycka. Hade jag haft en anställning eller mitt företag kvar (förmodligen med stora ekonomiska problem då på grund av att man inte kan sköta ett företag när man är sjuk) så hade jag fått sjukpenning, men nu har jag ju hela världen för mina fötter och kan ju välja ett jobb som passar.
A-kassan har jag inte fått svar från men de trodde att det var för länge sedan jag jobbat för att jag skulle kunna få något. Ringde så till socialförvaltningen i dag för att som en sista utväg få hjälp att klara denna månad. Det visade sig att vi kan få cirka 500 kronor. Efter räkningar hade vi 600 kronor kvar till mat, men det kan ju inte de ta hänsyn till. Känns otroligt hopplöst. Tur att du har gnista, sa läkare nummer 2 som skickade in utlåtande nummer 2 till FK. Gnista ja, men hur många timmar till varar den.
Jag gör allt jag kan för att tänka positivt, har ett lyckligt äktenskap och friska barn - det vill säga mycket att vara lycklig över, men ibland tappar jag taget och faller handlöst.
Jag har några råd och varningar till alla som tror att man är trygg i detta land: Man kan bli fattig från en dag till nästa, det kan hända vem som helst (av oss vanliga dödliga som aldrig haft möjlighet att spara eller ha en buffert). Om du är sjukskriven:
1. Bli inte arbetslös under sjukskrivningen för då ändrar sig allt och man blir plötsligt fullt arbetsför.
2. Bli för guds skull inte gravid, man räknar nämligen mammaledighet som ett år att vila upp sig på och då är man frisk när det är över.
Mitt sista råd är mer en uppmaning till alla er därute som har någon känsla av solidaritet och moral i kroppen: rösta rött i nästa val. Hjälper inte mig nu, men kanske någon i framtiden.
Vill ändå i all denna ångest och stress (oj, det var visst sånt som kan ge återfall på utmattning - men vem bryr sig om det) rikta ett varmt tack till de personer på Arbetsförmedlingen som gör allt de kan för att hjälpa mig även om de inte kan ge mig några pengar. Tack Gun och Ingegärd och du som tog emot min ansökan för a-kassa den 11/4. Tack också till Carola och tjejerna på B-Young för att ni låter mig vara en del av ett arbetslag och en arbetsmarknad som jag annars inte skulle ha tillgång till.Jessica