Rapporterna duggar tätt om bristen på äldreboende, vårdboenden och flyktingboenden. Behovet skulle kunna mötas, men krångliga regler försvårar nybyggen och ombyggnad av befintliga fastigheter. Dessutom premieras sterila och opersonliga miljöer framför hemtrevnad.
Boven i dramat är en bestämmelse i momslagen som förbjuder avdrag för stadigvarande bostad. Det skapar problem för den som vill hyra ut lokaler till äldre-, vård- och flyktingboenden. Så fort en byggnad klassas som ”stadigvarande” så kan inte fastighetsägare eller hyresvärd nyttja reglerna om så kallad frivillig skattskyldighet och därmed kunna dra av sina momskostnader. Istället blir momsen på 25 procent en ren kostnad för fastighetsägaren. Regeln skapades för att moms inte ska kunna dras av på privata bostäder men sådant avdrag hindras redan av de allmänna momsreglerna.
Så länge lokalerna är tillräckligt opersonliga är frivillig skattskyldighet möjlig och därmed möjligt med momsavdrag på renovering och nybygge, men skulle företaget bakom boendet satsa på att få det hemtrevligt för sina patienter riskerar de att klassas som stadigvarande och momsen kan inte längre dras av. Fritt fram för lysrörsbelysning och institutionsgråa väggar, alltså, men nåde den som tapetserar och syr gardiner.
Den miljö vi vistas i spelar stor roll för vår hälsa, detta gäller inte minst äldre som visat klart förbättrat allmäntillstånd. Reglerna riskerar alltså inte bara att försena och förhindra utvecklingen av de tillfälliga boendena, utan också att försämra möjligheterna för de som behöver vistas där att må bättre och komma vidare.
Svenskt Näringsliv har i ett förslag till finansdepartementet nyligen påpekat att momslagen bör ändras och regeln tas bort. Reglerna om stadigvarande boende är onödig dubbelreglering med orimliga konsekvenser för redan utsatta grupper.