Miljöpartiet tar ställning
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Utan att gå in på de konkreta exemplen måste jag säga att även miljöpartiet har räknat på såväl el-försörjningens som transporternas klimatpåverkan. Mp har egna experter, och partiet konsulterar forskare och energiföretag för att få fram fakta och utifrån detta lägger vi fram våra förslag. Att det sedan inte finns en politisk och medborgerlig medvetenhet om hur allvarligt jordens nuvarande tillstånd är kan vi inte annat än beklaga. Klimatfrågan har partiet haft som en prioriterad fråga under snart ett kvarts århundrade, men det är först nu frågan börjar få den uppmärksamhet den förtjänar.
Vad jag egentligen ville ta upp är att våra svårigheter att förstå varandra kommer sig av att Miljöpartiet och Nils Ronquist ser på samma problem från två olika utsiktspunkter, med en etisk respektive teknisk utgångspunkt. Undertecknad kan inte se annat än att Nils Ronquist utgår från ett tekniskt perspektiv och att han räknar och kalkylerar och försöker hitta utvägar där vi människor ska slippa ta konsekvenserna av flera årtiondens misslyckad miljöpolitik. Ett av svaren blir då kärnkraft. Nils Ronquist har kanske rätt ur detta tekniska perspektiv.
Miljöpartiet kan också räkna. Men vi gröna gör våra beräkningar från en etisk utgångspunkt. Partiets politik grundar sig på solidaritet med kommande generationer och med världens alla människor, vilket har ungefär samma betydelse som "älska sin nästa såsom sig själv". Få politiker har tidigare velat ens se åt klimatfrågan, utan man har sett ekonomisk tillväxt överordnat alla andra mål. Nu ska den räkningen betalas.
Miljöpartiet i Västervik, Föreningen Vild-Eken och SKB har nyligen i ett samarbetsprojekt bjudit in en representant för den uranbrytningsdrabbade ursprungsbefolkningen i sydvästra USA, professor Manuel Pino. Han tillhör folket acoma som drabbats hårt av uranbrytningen med hälsoproblem, missbildade barn, kulturell, religiös och språklig nedbrytning. Indianerna som tvingades leva på reservat på den mest ofruktsamma marken efter att deras land tagits ifrån dem, måste i dag härbärgera urangruvor, rester efter atomvapenprov och kärnkraftsavfall. Manuel Pino kallar denna kärnbränslekedja för miljörasism.
Kärnkraften som lösning betyder att det begås övergrepp på människor i olika delar i världen för att komma över uranet som ligger i marken. Där sätter miljöpartiet de gröna klackarna i marken rejält, oavsett den opinionsvind som för tillfället råder. Det är inte rätt att inte ta hänsyn till andras rättigheter och behov.
Dessa utgångspunkter tror jag är mycket viktiga för att förstå varför miljöpartiet och Nils Ronquist kommer till så olika slutsatser. Undertecknad är mycket intresserad av att föra denna diskussion vidare, och du Nils är mycket välkommen att ta kontakt.