Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Erik Fransson oroar sig i en insändare i tisdags över att utanförskapet ökar. Han förfasar sig också över regeringens oförmåga att hantera situationen för dem som hamnat i utanförskap och därmed också i arbetslöshet. Det så kallade utanförskapet är i huvudsak koncentrerat till förorterna till våra storstäder, Stockholm, Göteborg och Malmö, samt till ett större antal andra städer, exempelvis Södertälje och Trelleborg. Det är ett oomtvistat faktum, att förorter med utanförskap till övervägande del är befolkade av invandrare. Har inte Erik Fransson tänkt på, att om Sverige upphör med att importera arbetslöshet och istället anpassar invandringen till landets mottagningsförmåga, så blir hans bekymmer till väsentlig del lösta på lite sikt? Jag vill också påminna Erik Fransson om att problem, relaterade till utanförskap och integration, fanns långt, långt innan "borgaralliansen" tog över makten.
