Misshandel eller struntsak?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag måste först ställa frågan hur man tänker när man, som jag ser det, menar på att misshandel är acceptabelt. Han anser att "grabbar i tonåren väl alltid har fajtats med varandra". Så man ska slåss för att lösa problem och är det acceptabelt? Han skriver att under 60-70-talen gav man varannan en smäll på käften (notera käften), sedan var det bra. Jag undrar också om Jonas Larsson helt har tappat förtroendet för rättsväsendet i Sverige.
Jag vill poängtera att i dagens "ungdomsvärld" delas smällar till och med ut till dem som helt och hållet bara kan vara på fel ställe vid fel tillfälle. Våldet bland ungdomar har ökat enormt på de senaste åren. Och när man är inne och tittar på våldet så kan man ju också spekulera i orsakerna, och jag anser att en av faktorerna är alkoholintaget bland ungdomar.
Jag som anser mig själv vara pacifist anser att våld är oacceptabelt och jag tror nog inte att jag är ensam. Jag vill också titta lite närmare på Jonas kommentar om att misshandel är en struntsak!? Misshandel har jag fått lära mig är ett lagbrott och lagbrott ska anmälas. Jag tror heller inte att domstolen som dömde denne 15-åring till 5 000 kronor i böter, dömer detta straff utan klara bevis