Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Svar till Maria i Västerviks-Tidningen den 29 oktober.Får börja med att tacka för ditt svar och omtanke som värmde mitt hjärta mycket. Trodde inte att det fanns kvar några ute i samhället med just din syn och tanke.För det mesta bemöts man med nedvärdering och förakt. Det finns nog mycket som ni i samhället kan göra. Men sen antar jag att rädslan för vad grannar, vänner och andra ska tycka och tänka.Var er själva och skit i vad andra tänker. Handla efter ert eget tänkande så skall ni se att alla fobier och rädslan inom er släpper. Man ska aldrig vara rädd för att visa vem man är och vara sig själv.vad gäller frågan om psykoterapi så kan jag i detta fall kan bara utgå ifrån mig själv, att under de 38 år jag vandrat runt på Sveriges kriminalvårdsanstaler har jag aldrig varit med om något sådant över huvud taget. Ordet vård vet jag än i dag inte vad det består av. Den enda vård jag känner till är när man fick tandvård. Men detta är även svårt att få i dagsläget.Jag tackar än en gång för ditt välmenta svar som gav ljus i mörkret - en låga som ännu kan brinna en tid.
