När döden ger liv&
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En annan stor och tapper kille, Nils tror jag, erbjuder sig att donera ett organ, men får inte! Han är för ung och även om alla instanser - så småningom - bestämmer sig för att anta erbjudandet, har det då gått lång och dyrbar tid till spillo. Daniel har då säkert fått sina lungor, men det finns många fler som väntar.
Lars-Åke Wilhelmsson, du vill också bli donator, men inte heller du tycks duga. Du är ju bög och hur skulle det se ut. Om man tackade ja till ditt stora och givmilda hjärta vågar jag påstå att mottagaren skulle inte ens komma på tanken om givaren är bög? Lars-Åke säger för övrigt att han är fullt frisk och det vet han bäst själv.
Jag anser att det är skandalöst att, på fullaste allvar, ifrågasätta både unga och bögar. Dessa vill ju också ge en livsnödvändig gåva. Den dag man erbjuds en annan persons organ är jag säker på att man tacksamt tar emot detta, oavsett om donatorn är död, levande eller bög. Vem vet väl förresten, om den heterosexuelle givaren är fullt frisk vid dödstillfället? Mycket kan ju ha hänt från anmälan till registret. Inte hinns det väl med någon koll då, när organet snabbt ska tas ut för att sedan i ilfart transporteras till mottagaren? Får man veta att man är sjuk så går det ju lätt att avanmäla sig till donationsregistret.
Många människor har kanske hittills haft svårt att bestämma sig för donation. En del har över huvud taget inte tänkt på det. Själv har jag haft mitt donationskort i plånboken många år nu. Uppåt gäller ingen åldersgräns. Där duger man för en gångs skull. Anmäl dig du också, medmänniska!