Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Plötsligt mådde jag dåligt. Gjorde ett akut besök hos mina husläkare Anders Håkansson. Efter undersökning skickades remisser till diverse undersökningar. Efter bara några dagar kom första kallelsen. Första steget var ultraljud av buken. En underbar vårdpersonal tog emot mig och en direkt undersökning skedde av en vänlig och kompetent doktor. Nästa steg efter några dagar blev en tarmröntgen. Underbart bemötande med bra information. Den kvinnliga doktorn genomförde en noggrann röntgen. Hela tiden informerade hon om vad som skedde och efter röntgen tog hon direkt ett samtal med mig. Läget såg inte bra ut. Hon talade om att det inom det snaraste skulle bli ytterligare undersökningar. Trots att något var fel inne i min kropp kände jag förtroende till 100 procent för personalen på Västervik sjukhus. Övrig vårdpersonal, alla kategorier inräknade, gjorde mig nästan glad att jag fick vara där och få ett sådant omhändertagande.Några dagar senare ringde min husläkare. Han tog sig "all tid i världen" för att förklara vad som dittills framkommit och vad som behöver göras framöver. I det läget fanns inga klara besked om vad som orsakat mina besvär men han redogjorde på ett mycket proffsigt och klargörande sätt för nästa steg. Det dröjde inte många dagar förrän det damp ner en kallelse i brevlådan till datortomografi. Återigen möttes jag av underbar vårdpersonal. Sedan återstod ytterligare en undersökning. En koloskopi. Återigen fanns dom där, den obeskrivligt fantastiska vårdpersonalen och doktor Magnus Fröstorp. Undersökningen blev lite "tillkrånglad" och narkos behövdes. Tillkallad narkosläkare fick mig att sova gott.Så var det dags för nästa positiva upplevelse. Vakna ur min konstgjorda sömn på uppvaket där ytterligare vänlig personal såg till mig och mitt tillstånd. Sedan blev det direkttransport till gyn-mottagningen och där stärktes min förvissning till 100 procent att sjukvården i Västervik måste vara av absolut toppklass. Doktor Anders Rosenmüller tog hand om mig. Han var mitt uppe i sin mottagningstid men jag kom ju akut och han tog tag i situationen direkt. Undersökning och direkt, tydlig, förståelig information. Själv var jag en aning omtumlad, minst sagt, av dagens händelser. Men med förståelse, bra omhändertagande och all tänkbar information blev allt betydligt lättare.De besked han gav mig var inte av godo. Vi enades, på min uttryckliga begäran, om att allt som berörde min åkomma skulle redovisas på ett korrekt och helinformativt sätt. Det gjordes också. Jag fick beskedet att det fanns "knölar" som misstänktes vara maligna (elakartade) vilket i sin tur skulle kunna tyda på cancer. Detta kunde dock inte bekräftas utan en bukoperation. Jag blev inlagd på avdelning 89 där jag också blev väl omhändertagen.Det blev operation några dagar senare. Visade sig vara cancer med stor spridning av metastaser i hela buken. Doktorerna informerade detaljerat, enligt den begäran jag haft om total öppenhet och full information.Sjukdomen jag har är en dyster historia med en oviss framtid.Erfarenheten från Västerviks sjukhus, inklusive all berörd personal, är ett ett positivt glädjeämne. För den sjukvård med omvårdnad och de personer som utfört den är i toppklass.Bättre än så här kan det inte bli!
