Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Under rubriken "Ny kris på Balkan" informerade Per Selstam i förra måndagens VT om gränstvisten mellan Slovenien och Kroatien och betonade att Sverige inför ordförandeskapet i EU måste bevaka att det inte ställs krav på Kroatien som avviker från vad som följer av internationell rätt. Efter den senaste utvidgningen av EU att omfatta även Bulgarien och Rumänien tycks den fortsatta utvidgningen ha mycket låg prioritet, långt under samarbeten som det östliga partnerskapet vilket utrikesminister Carl Bildt givit stort utrymme i den utrikespolitiska debatten. Lika angeläget som att utvidga EU-samarbetet österut borde det vara att aktivt stödja de länder i vår närhet vilka intensivt arbetar för att få integreras som medlem i EU. EU måste aktivt arbeta för en lösning av det problem som Per Selstam informerade om. I det sammanhanget bör också en tanke skänkas på Makedonien som sitter i EU:s väntrum utan att se några närmare framsteg in i Gemenskapen. Makedonien skapar inte rubriker med interna kriser och har inga krigsförbrytare att utlova i utbyte mot medlemsintegrering. Det verkar ibland som om denna tystnad från Makedonien är till landets nackdel. Det borde självfallet vara det motsatta. Makedonien är inte fritt från kriser men landet har en regering som inte bara arbetar hårt med reformering utan också når mycket goda resultat helt i linje med de krav EU ställer. Jag har personligen kunnat följa utvecklingen under cirka fyra år på plats, en tid då jag som projektledare assisterade med att modernisera statsförvaltningen genom att introducera ett antal mycket sofistikerade elektroniska system som inte bara sparar tid och pengar för allmänheten, näringsliv och statsförvaltningen utan framför allt undanröjer varje möjlighet till korruption. Omfattningen av detta reformarbete ansågs vara viktig nog för International Herald Tribune att publicera en lång artikel 2 november 2008 med rubriken "Fighting corruption through e-government". Men det intressanta i sammanhanget är inte att ett internationellt finansierat projektteam hade resurser att skapa dessa system. Det viktiga är att de alla togs fram på uttrycklig begäran av den makedonska regeringen i dess strävan att snabbt och effektivt modernisera landet till gagn för både näringslivet och alla innevånare. Visst, vi, projektteamet, skapade systemen men Regering genomförde alla de lagändringar som behövdes för att också få dem i drift.Självklart är de åtgärder jag nu nämnt enbart delar av ett mycket större reformarbete Premiärminister Gruevski och hans team är engagerat i och vilket rätteligen borde resultera i en snabb integration med EU. Men landet behöver också hjälp. Ännu har man inte lyckats komma överens med Grekland om vad landet faktiskt ska få heta. På grund av namnfrågan la Grekland in sitt veto mot Makedoniens medlemskap i Nato trots Makedoniens uttalade stöd från de övriga Nato medlemmarna. Av samma anledning kan man anta att Grekland också gärna ser att Makedoniens medlemskap i EU inte förs upp på dagordningen. Sverige bör under sitt ordförandeskap i EU aktivt arbeta för en lösning i namnfrågan och för en fullständig integrering av Makedonien som medlem i EU. Det reformvänliga Makedonien (eller vilket namn man nu slutgiltigt skulle kunna enas om) förtjänar hjälp och påtagliga framsteg mot fullt medlemskap i EU.
