Ödesfråga för kyrkan avgörs i valet till kyrkomötet
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nu stundar i vilket fall ett annat val. På söndag kommer miljoner kyrkotillhöriga att strömma till valurnorna. Miljoner? Nja, kyrkovalet brukar kanske inte dra riktigt de skarorna. Visste du inte att det är kyrkoval nu på söndag? Det är OK - du är knappast ensam. Och du som vet att det vankas om söndag, men ändå inte tänkt gå och rösta? Förståeligt. Varför är kyrkovalet då så infernaliskt ointressant? Det finns flera skäl och jag skulle vilja peka på ett par av dessa, i mitt tycke de viktigaste.
Ett val måste vara ett val. På lokal nivå, det vill säga val till församlingskyrkoråd eller pastoratsfullmäktige, finns i väldigt många fall bara en samlingslista att rösta på. Det känns kanske inte alltför meningsfullt att stå där och välja mellan samlingslistan eller samlingslistan. En lista som dessutom ser likadan ut som vid förra valet - såvida inte någon förenats med Gud Fader under föregående mandatperiod. En samlingslista som i hög grad består av namn på personer som tjatats dit, med bristande engagemang, samt mer eller mindre bristande kompetens och kunskapsnivå, som naturlig följd. Varför finns det bara en lista? Varför måste ointresserade medlemmar "tvingas" in på den listan för att fylla erforderligt antal platser? Ja, detta leder oss över till ytterligare ett skäl till kyrkovalens tynande tillvaro.
Kyrkan befinner sig på många håll, inte minst på landsbygden, i fritt fall. På riksplanet spyr man ut reklamkampanjer för att folk inte ska gå ur kyrkan på grund av kyrkoavgiften. Man listar "fördelar" med medlemskapet som "gratis" vigslar och begravningar. Som om inte Jesus vore nog. Gärna en kyrklig gudsrelation, men först en gratis begravning. Minsann. Och på lokal nivå är det inte bättre. Där är det värre. I de lokala kyrkoråden kan man föra ändlösa diskussioner över vilken färg en matta i kyrkan ska ha. För övrigt en matta i stort sett ingen kommer att gå på. Man kan på fullt allvar anslå enorma summor till att måla om det egna kyrkorummet.
Att sedan inga resurser satsas för att någon enda människa frivilligt ska besöka samma kyrkorum under kyrkoårets gudstjänster, verkar inte spela någon roll. Miljoner grävs ner i underhåll av fastigheter, administration, och en mängd andra verksamheter. Fira gudstjänst? I Jesu namn, och allt det där&? Nja, det är knappast prioriterat. Med Kristus i den ena vågskålen och pengarna i den andra, är det inget snack om vad som väger tyngst. Men det är klart. På domedagen kommer väl den fastigskötare som excellerat i underhållsplaner men fullständigt försummat den fattige, änkan och den föräldralöse, att hyllas av änglakörer och höjas mot skyarna. Bibliskt? Nej. Kristet. Inte en chans.
Nåväl, vad göra? Ligga kvar, röstskolkandes, på sofflocket och gnälla? Nja, det finns konstruktivare sätt. Ett tips: gå och rösta på söndag. Lägg din röst på det enda alternativet i din församling, om du vill. Eller låt bli. Som du själv förstår, spelar det ju ingen roll, om ändå inga alternativ finns att välja mellan& Nej, lägg istället ditt krut på valet till den högsta beslutande instansen på riksplanet - kyrkomötet. Denna instans kan liknas vid vår riksdag. Här avgörs en ödesfråga för kyrkans framtid. Det gäller möjligheten att själv få välja församling. Ja, du hörde rätt. Inte bara telefon eller el, utan nu också församling.
Tanken är att du som medlem i Svenska Kyrkan inte ska tvingas betala din kyrkoavgift till en viss församling, bara för att du bor just där. Utmärkt. Plötsligt finns inga resurser för ovanstående förtroendevalda att slösa på vare sig mattor eller väggfärg, såvida man inte först har en fungerande verksamhet. Med levande människor. Som medlemmar. Som aktiva medlemmar. Med möjligheten att välja församling tvingas alla kyrkans församlingar att anstränga sig till det yttersta för att behålla sina medlemmar. Alltså precis som vilken förening som helst.
Tänk er en fotbollsförening som lägger 95 procent av sina resurser på att måla om klubbstugan och anlägga traktens snyggaste gräsmatta, men samtidigt inte lägger två strån i kors för att se till att det finns några som spelar i laget. Då är det bara att lägga ner. Det finns flera församlingar som i dagsläget borde läggas ner. Omgående. Men med ovan nämnda förslag, finns möjligheten att styra om. Alla har chansen. Tar man den, tror jag att man åtminstone har Gud med sig. Om nu det är eftersträvansvärt?
Lägg din röst på söndag. Ta reda på vilka kandidater till kyrkomötet som förespråkar reformen angående val av församlingstillhörighet. Ge kyrkan chansen!