INSÄNDARE: Oförskämdhet utan like

Först vill vi tacka Sven Berlin för det utmärkta inlägget måndagen den åttonde november. Det uttrycker säkert vad många av oss tänkte, när vi läste om oss pensionärer, som flyttat hit till Västervik för att få njuta av idyllen. Aldrig hade vi trott att vi skulle känna oss som paria! Det var säkert inte bara morgonkaffet som sattes i vrångstrupen utan vi fick faktiskt hela vårt yrkesverksamma liv nerstoppat i halsen av herr Kärnekull et consortes.
Vi blir alla gamla en gång, om vi får leva och ha hälsan ? även herr Kärnekull. Att påstå att vi ligger samhället till last är en oförskämdhet utan like! Vi betalar skatt precis som alla andra med inkomst. Vi behöver mat och kläder precis som alla andra. Vi handlar alltså! Vi går på teater och konserter, när sådant erbjuds, och att döma av medelåldern på dessa evenemang, skulle vi vilja påstå att vi håller en stor del av det kulturella livet under armarna.
Enligt Försäkringskassans utredning skulle man också eventuellt genomföra intervjuer med oss inflyttade om varför vi har valt att komma till Västervik. Svaret kan levereras per omgående: Här har vi funnit vänliga människor, en underbar miljö, småstadens lugna rytm. Vi känner oss trygga på stadens gator. Ingen har hittills sagt ett enda negativt ord om vår inflyttning ? att vi borde ha hållit oss kvar i Stockholm. Vi har bara mött positivism.
Vi tror, att man är ute på mycket farliga vägar, när man ? som Försäkringskassan nu gör ? delar in oss innevånare i olika grupper. Det kan ge signaler om att den ena gruppen är mera värd än den andra, och vad sådana tankar kan leda till, behöver vi inte ens skriva. Det kan historien tala om för oss. Till sist vill vi påpeka, att vi, som nyss gått i pension, är en stark påtryckargrupp. Vi blir rätt många framöver. Vi har vant oss vid att man lyssnar på oss och respekterar oss och än kan vi göra våra röster hörda.

Insändare: Oförskämdhet utan like