Olämpligt med varg i Kalmar läns små skogar
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det var ingen "rövare" jag drog utan en korrekt återgiven händelse från våra trakter, när det gäller vargflocken som jagade hästekipaget över en av isarna. Morfar visste nog bättre än både du och jag hur det förehöll sig på den tiden.
Men en liten rättelse är på sin plats, då jag har gjort lite efterforskningar. Händelsen inträffade inte i slutet av 1800-talet, då vargen mycket riktigt var borta härifrån, utan början, kring år 1830 och har från början berättats för min morfar av hans farfar som då var soldat.
Vargarna var en landsplåga vid den här tidpunkten och jagades över hela landet.
Javisst är vargen skygg för människan, då den är ensam, men inte då de är flera. Häromdagen visade Discovery ett inslag om en campande familj, där just vargar hade gått till anfall och sargade en av familjemedlemmarna svårt.
Tyvärr så kom jag sent in i programmet, så vilket land det hände i vet jag inte.
Samma problem finns på sina håll vad gäller björnstammen, bland annat i USA.
När skogarna och maten inte längre räcker till blir björnarna mindre skygga för människan och kommer för nära bebyggelse med otäcka incidenter som följd.
Jag tycker heller inte man kan jämföra vargens eventuella farlighet med att bilar är farligare, eller att antalet dödade genom vådaskott skulle vara större, eller antalet mördade personer i Sverige, då dessa jämförelser är "människoskapade" problem, medan vargens beteende inte är det.
Det skulle alltså vara ok med ett visst "svinn" på människor i den jämförelsen, eller?
Att hundar angripit och dödat människor, det vet vi, men man ska komma ihåg att vargen är alla hundars "moder" med en mera samlad styrka och aggressivitet, när det väl gäller, än någon hundras av i dag!
Det handlar inte om rädsla i första hand, utan det olämpliga i att inplantera varg i Kalmar län, inte i södra Sverige över huvud taget, därför att skogarna är betydligt mindre här samt att vargen skulle stryka omkring inpå husknutarna på landsbygden, då det är vanligare med inhägnad boskap här, som får, som då är ett betydligt lättare byte för en hungrig varg än vilda djur.
Vargen är dessutom kroniskt hungrig och alltid på jakt efter något att käka, därav det kända uttrycket "hungrig som en varg". Vore intressant att höra vad någon bonde anser om detta med att inplantera en vargstam?