Om mentaliteten bakom tillväxtdagen i Tjust

Miljöpartisterna kommenterar mentaliteten bakom tillväxtdagen.                                                                               Foto: Scanpix

Miljöpartisterna kommenterar mentaliteten bakom tillväxtdagen. Foto: Scanpix

Foto: Claudio Bresciani / SCANPIX

Västervik2008-07-17 00:06
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det var ett synnerligen magert svar som VT:s ledarredaktion åstadkom på vår artikel den 18/6. VT anser att vi för ett märkligt och felaktigt resonemang och att det inte finns någon motsättning mellan högre tillväxt här och att fattiga delar av världen får ökad levnadsstandard.Påståendena i svaret är helt felaktiga möjligen undantaget att vi för ett märkligt resonemang, för visst kan det verka märkligt för människor indoktrinerade i tillväxtekonomins av "etablissemanget" oemotsagda läror att ställas inför denna ekonomis förödande konsekvenser för vår resursbas och för mänsklighetens framtidsutsikter.Att inte inse att även andra resurser än oljan är begränsade är oansvarigt men tyvärr ganska vanligt bland ekonomiska och politiska makthavare, resonemangen verkar följa devisen "efter oss syndafloden" och VT liksom andra massmedier hänger med i denna dans kring guldkalven. Och pengar är det som det handlar om och så länge vi har ett betalningssystem som är kombinerat med ränta på ränta med tillhörande obönhörliga tillväxtkrav är vi som konsumenter också tvingade att uppfylla vår uppgift i tillväxtkarusellen och se till att vi konsumerar i samma takt som produktionen ökar antingen behov finns eller ej. Därav alla nya modeller av exempelvis bilar och mobiltelefoner. Det är så lätt att göra förändringar av något slag och sedan med braskande reklam presentera det som ett "måste". Och betet sväljs. Och visst kan det verka märkligt och omtumlande att plötsligt inse att det här med tillväxt kan ha en baksida, och tänka tanken: Dåligt för vilka? Fattiga i u-land? Kanske rent av egna barnbarn!Historiskt har u-länderna behandlats minst sagt vidrigt. I slutet av fjortonhundratalet slöts ett fördrag i Tordesillas som med påvens välsignelse delade upp de då nyupptäckta länderna mellan Spanien och Portugal och gav dem fria händer att exploatera dessa länders resurser.Vid Berlinkonferensen 1884 delades på liknande sätt Afrika upp mellan europeiska kolonialmakter. Det här var uppgörelser helt på de rika ländernas villkor för att de utan störande inblandning skulle kunna genomföra sin för de drabbade länderna förödande kolonialpolitik. Och tillväxt blev det! Men var? Och med vilken rätt kan man fråga sig? Och är det så mycket bättre i dag? Metoderna är annorlunda men resultaten - tillväxt här och överförande av resurser från fattiga till rika - är desamma, ty det är här pengarna finns och med penningstyrd tillväxt är det där pengarna finns som tillväxtens "fördelar" hamnar. Och det kan verkligen diskuteras om tillväxtens "fördelar" är till fördel för människor som redan har nog eller övernog! Det finns flera undersökningar som visar att så inte är fallet. Vi rekommenderar att den som är intresserad av denna fråga exempelvis lånar och läser "Statussyndromet" av Michael Marmot.
Läs mer om