Omsorgspersonalens behov av arbetskläder
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hur är detta möjligt? Vad gör yrkesinspektionen i ett land som har myndigheter som till och med högprioriterar betesfiskens intressen?
Hur är detta möjligt i en kommun, som under de flesta av de tio år detta problem/behov påtalats haft en socialdemokratisk majoritet och där de starka banden mellan denna majoritet och bland annat "kommunal" är väl kända? Eller är det därför till synes mycket berättigade krav tystats ner och kunnat sopas under mattan? Detta skrivs med vetskapen om att behovet av arbetsklädsel/skyddsklädsel ökat under senare år mot bakgrunden att allt mera vårdkrävande personer behöver hjälp av omsorgspersonalens personal i hemmet.
Jag kan - utan att vara feminist - inte låta bli att göra jämförelser med mansdominerade yrken inom kommunen, exempelvis personal inom teknisk service, bostadsbolaget och brandpersonal. Beträffande de sistnämnda lär de (utöver självklar skyddsutrustning för räddningsinsatser) ha "fri" (betalar viss del av skatteskäl?) uniform och klädsel för fysisk träning.
I VT har sagts att det inte finns pengar i budget till aktuell arbetsklädsel. Med den största respekt för att den kommunala ekonomin har sina begränsningar är detta, enligt min uppfattning, inte något argument. Att det inte finns pengar i budget måste innebära att detta behov jämförts med andra behov och att man därvid funnit att det i nuvarande budget inte finns någon utgiftspost som har lägre prioritet så att en omprioritering kan göras. Jag har svårt att tro att så skulle vara fallet i en kommun som lägger en hel del pengar på sådant som inte alltid är att hänföra till kommunal kärnverksamhet. Tryggheten för dem som nyttjar den aktuella omsorgsverksamheten och personalens trygghet/arbetsmiljö borde väga jämförelsevis tungt och ha hög prioritet.
Det finns ett gammalt talesätt som säger att "Rom byggdes inte på en dag". Det bör säkert vara tillämpbart vid införande av aktuella arbetskläder. En process, där företrädare för bland andra berörd personal, arbetsgivare, hygiensakkunniga och nyttjare ges tillfälle att komma med synpunkter, gagnar säkert det slutliga resultatet.
Som potentiell nyttjare av aktuell verksamhet vill jag vädja till kommunens politiker att lyfta upp frågan på dagordningen och genom omprioriteringar, skapa det erforderliga utrymmet i budget.
Före detta
kommunanställd