Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Krister Örnfjäder, riksdagsledamot (s), framhärdar i att framställa de tolv åren med socialiststyre som himmelriket på jorden och så klart det rakt motsatta när centerpartiet och alliansregeringen av väljarna gavs ansvaret att styra landet hösten 2006. Problemet med Örnfjäder är att han har så svårt minnas hur det var när vi tog över! Följande gällde då;Nära en och en halv miljon människor befann sig efter tolv år av (s) styre i utanförskap. Varje dag förtidspensionerades 140 människor, dag ut och dag in 365 dagar om året. Många av dessa var unga. Detta kallar Krister Örnfjäder "ett fantastiskt bra utgångsläge". Det vore spännande att få Kristers beskrivning av "ett riktigt dåligt utgångsläge". År 2007 minskade utanförskapet med drygt 120 000 personer, vilket är den största minskningen sedan statistik på området började föras, för 40 år sedan. Sedan oktober 2006 har 164.000 människor gått från utanförskap till jobb. Drygt 7000 fler av Kalmar läns innevånare har ett jobb att gå till jämfört med när vi tog över. Allt detta kallar Krister Örnfjäder att regeringen går i fel riktning. Min fråga blir då; hur ser socialdemokraternas alternativ ut? Vad för effekt hade den politiken fått?Örnfjäder avslutar sin artikel med att skriva att vi allianspolitiker inte bryr oss om hur folk har det. Inget kan vara mera fel och väldigt många har fått vidkännas en positiv skillnad i att vi satte Göran Persson och Krister Örnfjäder på avbytarbänk 2006.
