Ozonhålet kan läkas
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag har känt så förr, framförallt i början på 80-talet. Då var det ozonhålet som hotande bredde ut sig över oss. Kunskapen om att det fanns ett 2-5 millimeter tunt skikt runt jorden som skyddade oss mot strålning spreds i medierna, och vetskapen att det gått hål i detta skyddande skikt spred sig. Problemet var vår flitiga användning av klorfluorkarbonater. Det fanns bland annat i spray-burkar - tex hårspray!
Hårspray på 80-talet - ja, ni som minns förstår själva vilken katastrof det var att vara miljöintresserad kvinna när denna nyhet kom.
Hårspray som miljöhot - det var kanske inte så konstigt att mångas första reaktion var skratt. Att tala mot sådant som kylskåp och sprayburkar tyckte många föll på sin egen orimlighet. Menade miljöhysterikerna att vi skulle återgå till jordkällare kanske?
Industrin talade om hotet mot ekonomin och arbetstillfällena, samt att det kanske fanns annat man kunde använda, men att man inte kunde förvänta sig att konsumenterna skulle vara beredda att betala den extrakostnaden.
Men 1987 skrevs Montreal-protokollet på, och användningen av klorfluorkarbonater förbjöds, med övergångsregler och med olika tidgränser för väst-världen respektive för utvecklingsländer. Det är alltså 20 år sedan protokollet skrevs på, och när det skrevs på visste vi inte säkert vilka konsekvenser det skull få.
I dag är ozonhålet över Antarktis är inte större än vad det var för 10 år sen, ja, det finns till och med tecken på att det börjar läka. Nån gång 2012-2015 tror sig forskarna kunna säkerställa återhämtningstakten, men många forskare tror att ozonhålet kommer att vara läkt 2075-2080. Läkt.
Tack vara alla som engagerade sig i frågan i början av 80-talet, alla forskare, journalister, miljöaktivister, företagsledare, politiker och vanliga människor som ändrade sina vanor, så finns det goda chanser att ozonhålet kommer att läkas. Hur hade det egentligen sett ut om vi fortsatt att använda klorfluorkarbonater? Hade vi då vågat vända ansiktet mot vårsolen?
Vart hade vi velat åka på semestern?
Om 20 år kommer vi ana resultatet av det arbete vi idag gör för att komma tillrätta med klimatfrågan. Vad vi gör och vad vi låter bli att göra spelar oerhört stor roll.
Sträck på ryggen nästa gång du väljer att ta en promenad eller cykeltur i stället för att köra bil! Du gör inte en meningslös gest, utan du förändrar verkligen framtiden.