På jakt efter ondskan
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Han återkommer ännu en gång till "Visans Hus" på Slottsholmen och vi upprepar än en gång vad vi redan sagt och vad alla vet. Att eftersom det rör sig om stadens antagligen mest känsliga arkitektoniska läge så är självklart kommunens tjänstemän engagerade - konstigt vore väl annars. Att kommunen därutöver bidragit till prissumman med 100 000 kronor i den tävling som förhoppningsvis skall säkerställa att den byggnad som säkert kommer att stå där i 50-100 år, blir något som vi och kommande generationer kan vara stolta över, tycker vi är en högst rimlig insats. Vi har sedan dess också sagt, liksom hans partikamrater, att kommunen kan komma att bli hyresgäst i en begränsad del av " Visans Hus" och vill då självklart också undersöka det. Det tycker inte Yngve Råberg.
I ett av hans påståenden önskar jag faktiskt att Yngve Råberg hade rätt - att vi platsade i topp i rankningen som företagsvänlig kommun. Men tyvärr har han fel även här.
Under förra mandatperioden lyckades vi dock föra vår kommun från en plats i det absoluta bottenskiktet av rankningen av företagsklimatet, till en plats i mitten. Att företagsklimatet har förbättrats upprör. Upprör honom gör även en annan rankning, där RFSL hävdar att kommunen ligger långt ner när det gäller frågor om homo- bi- och transsexuella personer. Självklart vore det allra bästa om vi låg i topp i så många rankningar som möjligt, men med begränsade resurser måste kommunen prioritera. Vi har gjort bedömningen att just nu är det viktigare för kommunens utveckling att satsa på ett förbättrat företagsklimat, snarare än HBT-frågor, det tycker inte Yngve Råberg.
I ett försök att leda vår ondska i bevis hävdar Yngve Råberg att vi behandlar kommunens anställda illa genom låga löner och väljer allt mer perifera jämförelseobjekt. I Eslöv, en kommun med trygg vänstermajoritet i den expansiva Öresundsregionen, sägs lönepåslagen vara generösa i kronor. Men hur relevant är egentligen hans jämförelse? Skillnaden speglar snarast att Eslöv på grund av en helt annan geografisk belägenhet erbjuder medborgarna väsensskilda förutsättningar på arbetsmarknaden - oavsett politisk majoritet. Fast de kommunalanställda i Västervik säkert gör ett väl så gott arbete som de i Eslöv, kvarstår det faktum att de i Eslöv har helt överlägsna möjligheter att söka och pendla till alternativa nya jobb. När Eslövsbon åkt tåg i 25 minuter är hon i Malmö, Västerviksbon är i Överum.
När Eslövsbon åkt tåg i 1 timma och 12 minuter är hon framme i Köpenhamn medan Västerviksbon inte ens är framme i Linköping! Kommunernas skatteintäkter har också utvecklats olika eftersom Eslöv de senaste åren har ökat sin befolkning med 15 procent medan vår befolkning minskat med 13 procent. Om Yngve Råberg skaffade sig lite ekonomisk insikt så skulle han förstå att dessa förhållanden ger skillnader i löneutvecklingen.
Yngve Råberg har uppenbarligen oerhört svårt för att acceptera att väljarna i demokratisk ordning uttryckt en önskan om förändring. När vi moderater åter kan bilda majoritet med flera andra partier, fler än socialdemokraterna någonsin varit beroende av, dristar sig Yngve Råberg till att kalla oss för "envåldshärskare". Istället för att försöka förstå väljarnas val, argumenterar han vidare i gamla hjulspår och utifrån sin självbild av socialdemokratins inneboende förträfflighet. Intrycket blir lätt att endast när hans parti har makten råder demokrati. Fakta bakom vårt utökade mandat som förtroendevalda är att väljarna förstått att vi bättre företräder de långsiktiga värden som ett samhälle i utveckling måste bygga på, flit arbete, ordning och reda, värden som en gång också var självklarheter för den svenska arbetarrörelsens företrädare.