Pajkastningen mot våra folkvalda
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
På vilket sätt är det bättre att ha 80 personer som arbetar på samma ställe med samma produkter än 80 personer med 80 olika produkter och på så sätt 80 olika inkomstkällor nästa gång det kommer en lågkonjunktur, kan man fråga sig?
I VT 8/2 rasade Ove Gustavsson över att det var så lätt för storföretagen att fly Västervik. Hur hade framtiden sett ut för Västervik om kommunledningen förklarat fullskaligt krig mot Electrolux i och med flytten. Hade företaget tagit sitt relativa ansvar gentemot kommunen och dess invånare i så fall? Och hur hade det i sin tur påverkat möjligheten att få andra företag att etablera sig i Västervik?
Många utöver de två ovanstående har här ältat frågan om "var är det stora företaget som ska rädda Västervik" till Harald Hjalmarsson och Mats Hugosson. Jag hävdar att vi kan inte tro och hoppas att det en dag dimper ner ett nytt stort företag inom tillverkningsindustrin som på dag och ställe vill anställa 500 personer.
Det finns inte heller någon butik där duon kan ställa sig i kö för att få storföretag till sin kommun. Det bästa är att skapa grogrund för existerande och nya företag i kommunen, och de 80 nya företagen ser jag som ett tecken på att Västervik verkligen har framtiden för sig.
Varför drar då företagen till låglöneländer som Polen och Ungern? Ja, fundera på det nästa gång ni står i kön på Lidl och köper tysk mjölk och ungerska grönsaker, eller andra importvaror